| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NÅDELIG nå3delig2, adj. -are (gradf. dock numera knappast br., Nohrborg 654 (c. 1765: nådeligare); HH XIII. 1: 62 (1562: nådeligest), Därs. 118 (1564: nådeligist)); äv. (numera nästan bl. i ssgn GUDS-NÅDLIG o. ngn gg i adv. nådligen) NÅDLIG nå3dlig2, adj.; adv. -A (†, SvTr. 4: 3 (1521), Juslenius 11 (1745)), -AN (†, AAAngermannus FörsprKyrkiost. C 5 b (1587), Prytz MStenbock E 3 b (1633)), -E (†, G1R 1: 40 (1522), LPetri Œc. 23 (1559)), -EN (RA I. 1: 373 (1544) osv.).
1) (numera bl. i ngt ålderdomligt religiöst spr.) motsv. NÅD, sbst.2 3, = NÅDIG 1. G1R 1: 33 (1522). Herren .. vplyse sit ansicte offuer oss och ware oss nådhelighen. Mess. 1531, B 4 a; jfr 4Mos. 6: 25 (Bib. 1541). Gvdh war mich nådeligh epter tina mildheet. Psalt. 51: 3 (öv. 1536). Du skall .. prisa Herren för hans nådeliga hjelp. Schartau Pred. 650 (1823). Herren Christ vill dem själv sin rikedom ge / och nådligen sig förbarma. Löwenhjelm Dikt. 92 (1907). Hör den bön som vi till dig frambära, och giv nådeligen din församling att i rätt tro kunna tjäna dig. Hb. 1942, s. 155. — jfr GUDS-NÅDLIG. — särsk.
a) (†) i uttr. vara l. varda ngt nådelig l. nådelig över ngt, förlåta ngt. Så gånge Herren medh oss .. at tu warder worom misgerningom och syndom nådheligh. 2Mos. 34: 9 (Bib. 1541). Så war nu nådhelighen offuer thetta folks misgerning. 4Mos. 14: 19 (Därs.; Bib. 1917: tillgiv nu).
b) (†) om synd: som kan förlåtas, förlåtlig. Huru wordo the quitte sina nådeliga så wel som dödeliga synder? LPetri Wijgd. B 4 b (1538). Falck Und. 15 b (1558).
c) (†) om tid: varunder Guds nåd erbjudes (i särskilt rikt mått); jfr NÅD, sbst.2 3 c γ α’. Herren .. haffuer sendt migh .. Til at predica itt nådhelighet Herrans åår. Jes. 61: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: ett nådens år). För thenna samma nådeligh tijdh, .. / Ware Gudh loffuat j ewigheet. Ps. 1567, s. 64 a; jfr Ps. 1695, 145: 9. Borg Luther 1: 241 (1753).
d) (†) nåderik; välsignad. Psalt. 68: 10 (öv. 1536). (Jag vill) läta regna vppå them j rettom tijdh, thet skal wara itt nådhelighit regn. Hes. 34: 26 (Bib. 1541).
2) (†) motsv. NÅD, sbst.2 4, om straff: skonsam; lindrig; jfr NÅDIG 2 slutet. Benådha honum liffuet til en redhelig och nadelig manszboot. G1R 7: 179 (1530). Domproesten bleff satt i fengelse på Stocholms Slott, doch vti ett nådeligit och ärligit fengelse. Svart G1 142 (1561).
3) (†) motsv. NÅD, sbst.2 5, = NÅDIG 3; ss. adv. ofta i bet.: i nåder. SvTr. 4: 3 (1521). Therföre haffue wij theris wnderdonige och ödmijuke begærenn nåderligenn ahnsett. BtFinlH 4: 231 (1564). Kongl. Maj:t vill alla redelige Domare .. ifrån alla oförskylta tilmälen och angripelser nådeligen hägna. PH 5: 3093 (1751). Hellberg Samtida 10: 31 (1873). — särsk. i uttr. vara nådelig för ngn, vara ngn bevågen. Arwidsson Schönberg XXIX (i handl. fr. 1795).
4) (enst.) = NÅDIG 4 b. (Han) begynte .. hålla en litania över Paris, som inte var nådelig. AEdelfelt (1874) hos Söderhjelm Prof. 203.
Spalt N 956 band 18, 1947