Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NÅGORLEDES nå3gor~le2des l. -ωr-, förr äv. NÅGRALEDES, NÅGONLEDES l. NÅGOLEDES, adv.
1) (†) någonstädes (hän). Vij (såge) gerne, .. att tu vilth see tigh visligen före och icke begiffve tigh någreledes till the orther, som sådane besmittende kranchet vancker. G1R 26: 371 (1556).
2) (numera knappast br.) på ett l. annat sätt, på något sätt; äv. emfatiskt, dels: på åtminstone något sätt; dels: på överhuvud något sätt, på minsta sätt. Ey skall han oc nogorss mandz godz, nograledis aff honom tagha wthen effther laga Dommom. G1R 1: 30 (1521). Om iach kunde någhraledhes vpweckia them som mitt köt äro till nijt. Rom. 11: 14 (NT 1526). Intet bewijs är bijbrackt att han någorledes slagit them, ey heller uthkiört Swärfadren genom fönstret. VDAkt. 1709, nr 80 (1707). Nordforss (1805; föråldr.). Östergren (1933; sälls. o. åld.).
3) (†) i någon mån, i viss mån, något. Therudöffwer han sigh någerledis beswärede att samme ström och äger skulle honom på hans hustrues wägne så longh tijdh owederlagtt waredt bortte. HH XIII. 1: 26 (1562). I samma werk (dvs. de franska giftmorden 1676) sades Duc de Luxembourg wara någorledes intresserad. Spegel Dagb. 157 (1680).
4) (numera knappast br.) någorlunda, något så när; stundom: på ett ungefär. E14R 1561, s. 135 a. Medan att vederlekedh och vegerne ennu någorledes gode vore. OxBr. 8: 169 (1642). Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 48 (1868).
Spalt N 979 band 18, 1947