| Publicerad 1948 | Lämna synpunkter |
NÅVÄL nåvä4l, interj.
1) motsv. NÅ, interj. 1, ss. lystringsord: nå. Hm .. sade herr Trygg; — nåh väl, mitt herrskap, det lär spöka på Thorstensholm. Wetterbergh Penning. 88 (1847). Nå väl, min vän, låt nu höra. Ahlman (1872).
2) motsv. NÅ, interj. 6, ss. uttryck för ett medgivande l. godkännande: medgivet! gott! välan, nå. Björkegren 222 (1784). General, jag är skyldig er sanning, nåväl, / Ni föraktas af hela armén. Runeberg 2: 77 (1848). Folket tror inte på humbugen längre, nåväl, vi kungar visa folket, att vi inte heller äro så dumma att tro på den. Strindberg NRik. 4 (1882). Nåväl, man tvingas frångå guldpariteten. Regeringen och bankmyndigheterna fortsätta emellertid att hopa felgrepp på felgrepp. NordT 1931, s. 530.
3) motsv. NÅ, interj. 7, ss. uttryck för att man drar en slutsats o. d.: nå i så fall, nå välan, nå. Så vittnen I då om eder själva, att I ären barn av dem som dräpte profeterna. Nåväl, uppfyllen då I edra fäders mått. Mat. 23: 32 (Bib. 1917). Ändrade konungen sinne under tiden, nåväl, då hade hon sig själv att skylla. Ahnlund GA 63 (1932).
4) motsv. NÅ, interj. 8, ss. uttryck för ett fortskridande i en berättelse, ett samtal osv.: nå. Nåväl, vid Korsnäs enleverades jag ett tu tre af en god vän, en gammal akademikamrat X. Ödman VexlBild. 70 (1890, 1893). Nåväl, vid bordet knackar han tystnad, fattar sitt glas att hålla tal. Strindberg Kamm. 3: 70 (1907). — särsk. ss. inledningsord till en fråga l. ss. ensamt frågeord: nå (vad gäller det)? En hemsk nyhet, sade patern. .. Detta pergament är mig tillsändt från min broder Benediktus, prior i Gudtorps kloster, som ligger vid gränsen af Norge. — Nåväl? frågade riddaren. Rydberg Sing. 69 (1857, 1865).
Spalt N 998 band 18, 1948