| Publicerad 1948 | Lämna synpunkter |
1) hjälp (se d. o. 1) i nödställd belägenhet; hjälp som ngn oundgängligen behöver (på grund av dylik belägenhet); äv. (o. numera nästan bl.) konkret(are), om hjälp (i form av arbete l. pänningar) åt nödlidande, i sht arbetslösa; förr äv. om hjälpare i nöd; jfr NÖD 1, 3, 7. OxBr. 11: 472 (1632). Oumgängelige (sysslor); såsom .. Barns och Boskaps skötzel, och annan slik, sin egen eller sin nästas nödhielp, när fara eller fördärf är förhanden. Schmedeman Just. 1143 (1687). Hvem kan veta, om Gud vil altid vara min nödhielp? Hoffmann Förnöjs. 439 (1752). Fattig-understöd är en nödhjelp af christligt deltagande för den behöfvande. SFS 1847, nr 23, s. 5. Nödhjälpen bör alltid förtjänas genom någon form av arbete. Östergren (1933). särsk. (†)
a) om (extra) pålaga l. skatt för avhjälpande av (stats) nödläge; jfr HJÄLP 1 d β slutet. SthmStadsord. 2: 343 (1714).
b) om (effektiv) behandlingsmetod vid (svår) sjukdom; anträffat bl. i pl. OafAcrel PVetA 1793, s. 9.
2) (numera bl. tillf.) tillfällig l. provisorisk hjälp; (mer l. mindre otillfredsställande) hjälpmedel som användes, då intet annat l. bättre står till buds, nödfallsmedel, nödfallsutväg; i sht förr äv. om person som ngn begagnar l. måste begagna sig av i dylik situation; stundom svårt att skilja från 1; jfr NÖD 4 d. E14R 1: 198 a (1561). VetAH 1739, s. 159 (om person). Beteckningssättet med ͡ang, ͡äng, ͡ång och ͡öng (för de franska nasalvokalerna) är blott en nödhjelp, emedan g-ljudet alls icke får höras i franskan. Olde FrSpr. 8 (1843). NysvSt. 1921, s. 87. särsk. i uttr. nödhjälp för ngt, i nödfall tillgripen ersättning för ngt. Ljunggren SVH 1: 322 (1873). (C. I. Hallman) använder (ordet) den ganska sällan, vanligen endast som nödhjälp för honom, henne, när versmåttet fordrar ett enstafvigt ord. 3SAH 6: 382 (1891).
(2) -ANSTALT. (†) anordning som vidtages l. inrättning l. institution som användes l. måste användas, då inga andra l. bättre medel stå till buds. Järta 2: 443 (1828). SvT 1852, nr 23, s. 4. —
-ARBETE~020.
2) till 1, 2; om arbete (se d. o. 6) som anordnas (av stat l. kommun) för att bereda sysselsättning åt arbetslösa: reservarbete. Sthm 1: 610 (1897). SocÅb. 1939, s. 172. —
(1, 2) -FOND. särsk. till 1: fond avsedd för utbetalning av understöd åt nödlidande. SPF 1852, s. 212. —
(1) -KASSA. (-hjälp- 1799. -hjälps- 1799 osv.) kassa (se kassa, sbst.1 3) avsedd för utbetalning av understöd åt nödlidande; äv. om institution l. förening o. d. för anskaffande o. förvaltning av dylika pänningmedel. Nödhjälpskassan i Stockholm, en 1759 av präster o. borgare i Maria Magdalena församling i Sthm grundad stiftelse som utdelar understöd åt nödlidande. DvSchulzenheim PVetA 1799, Bih. s. 209. —
(1) -KOMMITTÉ. tillsatt för att anskaffa o. utdela gåvor l. understöd åt nödlidande. Hygiea 1854, s. 296. —
-MEDEL.
1) till 1; i pl., om pänningmedel l. varor avsedda ss. hjälp åt nödlidande. PT 1907, nr 147 A, s. 3.
2) (numera bl. tillf.) till 2: hjälpmedel som användes endast i svårt nödläge; i sht förr äv.: (mer l. mindre otillfredsställande) hjälpmedel som användes, då intet annat l. bättre står till buds. Wallin Rel. 1: 280 (1819, 1825). Apg. 27: 17 (Bib. 1917). —
(1, 2) -ÅTGÄRD~02 l. ~20. åtgärd som vidtages för att avhjälpa nöd l. lämna provisorisk hjälp. BtRiksdP 1902, I. 2: nr 11, s. 6.
Spalt N 1253 band 18, 1948