| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
OAKTAT ω3~ak2tat, ngn gg äv. (i bet. I b α) 040 (o`acktadt, oa´ktadt Weste), förr äv. OAKTAD, prep. o. konj.
(i sht i skriftspr.)
I. ss. (framförställd l., utom i b α numera mindre br., efterställd) prep.: utan att avseende fästes vid; utan hänsyn till; förr äv.: oberoende av; numera bl. med mer l. mindre tydlig anslutning till b. HC11H 14: 124 (1668); jfr b. Dhet mindre Skeppet (väjer) för dhet större, oachtat, Officerernes Character eller Ålder som dhem commendera och föra. Siöart. 1685, art. 117. Hunger och törst oaktadt gick jag vidare. Ödmann MPark 249 (1800). En folkhögskolelärare .. blir .. utnämd till seminarie-rektor, oaktadt hans (egna) protester. Strindberg NRik. 29 (1882). — särsk.
a) (†) i formen oaktad i ställning framför en allmän relativsats: utan att avseende fästes vid; oberoende av; oavsett; jfr OAKTAD, p. adj. 1 b α. RARP V. 1: 126 (1652). (Bönderna ha) gifvit hvad för slags säd the velat, oachtad hvad sädes sort them i jordboken påförd är. HT 1892, s. 164 (1711). (Hon) högg .. ett stort trä, oachtad hvad rösten ropade. Swedberg Lefv. 539 (1729). 2RARP 6: 605 (1731). Anm. till I a. Möjl. har ordet i (vissa av) ovan anförda språkprov uppfattats ss. p. adj. i fristående satsförkortning (se OAKTAD, p. adj. 1 b α) o. formen oaktad uppkommit gm attraktion.
b) allmännare, för att beteckna att ngt utgör ett otillräckligt hinder o. dyl. l. (i nekande satser) en otillräcklig orsak o. d.: trots. HC11H 7: 11 (1697). Edert löfte (att ge ut en tidning) hafven I så illa upfylt, at, oaktad et allmänt deröfver förklarat missnöje .., man ännu ej förmått truga hela arbetet, ur Edra senfärdiga händer. Posten 1769, s. 390. Oaktadt all omsorg förderfvas dock mycket (klipp-)fisk i våtår. Palmblad Norige 103 (1846). Granskär .. såg, morgondisen oaktadt, så inbjudande ut med sina höjder. Nordlund Jäg. 232 (1914). särsk.
α) i sådana uttr. som det l. detta oaktat l. oaktat (allt) detta o. d., trots (allt) detta, äv.: icke desto mindre, ändå; jfr OAKTAD, p. adj. 1 b. HT 1912, s. 120 (1656). FHasselquist (1751) hos Linné Bref I. 2: 175 (: oachtat alt detta). (De) hade .. sagt uppmuntrande: ”Så söt du är ..”, men detta oaktadt var jag ganska smärtsamt berörd. Wägner Norrt. 131 (1908).
β) i uttr. oaktat att, inledande en koncessiv bisats: trots att, ehuru; jfr II 2 a. Oachtadt at .. konung (Sigismund) .. icke hafwer welat sig uthi någon tractat inlåta, .. så hafwer iag dock .. giordt .. med honom ett stillestånd. Gustaf II Adolf 144 (1617); jfr anm. nedan. Sielfwa Grönland, oachtat at dhet aff Naturen är satt aldralängst emoot dhen kalla Norrepohlen, hafwer ett Eeldberg som wederqwecker Landet. RelCur. 150 (1682). Lasse och jag voro särdeles goda vänner .. oaktadt att våra hem ingalunda lågo hvarandra inpå knutarna. PT 1910, nr 3 A, s. 3. Anm. till I b β. Möjl. har ordet i vissa hithörande ä. språkprov uppfattats ss. p. adj. i fristående satsförkortning (jfr OAKTAD, p. adj. 1 b β).
II. [jfr motsv. anv. i t.] ss. konj.
1) [jfr OAKTAD, p. adj. 1 b α] (†) inledande disjunktiv villkorsbisats med koncessiv bet.: vare sig; oavsett l. lika gott l. likgiltigt om. HC11H 14: 193 (1693). Lägenheter, som i gemen under adelsrustning äro begrepne, oaktadt derföre nu för tiden rustas, eller icke. PH 8: 103 (1766).
2) [jfr I b (β)] inledande en koncessiv bisats.
a) trots (det) att, ehuru; äv. med bisatsen ofullständig. HC11H 10: 29 (1677). Oaktadt februarinatten var frostkall vågade de ej upptända ett bål. Heidenstam Skog. 68 (1904). Oaktat en fri förryskning av Herders fria förtyskning .. har Batjusjkovs ”Harald hårdrådes sång” mera .. (fornisländsk) svärdsklang än Herders. OoB 1932, s. 373.
b) (numera knappast br.) om ock, om än, även om; förr äv. i förb. med ett icke omedelbart följande även. (Han) lärer, oagtat han skulle genomgå denna sin svåra siukdom, icke blifva .. fullkomligen restituerad. VDAkt. 1792, nr 236. SPF 1810, s. 131 (: oaktadt .. äfven). Östergren (1933).
Spalt O 10 band 18, 1949