| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
OANSETT ω3~anset2, prep. o. konj.
(numera bl. i ålderdomligt skriftspr.)
I. ss. (framförställd l., numera bl. i bet. 2 a, efterställd) prep.
1) utan hänsyn(stagande) l. anseende till; numera nästan bl.: bortsett från l. (för)utom; utan bestämd avgränsning från OANSEDD 1. LPetri Kr. 138 (1559). Hålle öfwer lagh oansett personen. Carl IX (c. 1610) i SthmMag. 1780, s. 781. Oansett de vanliga hindren hade vi nu att kämpa mot (osv.). Östergren (1933).
2) [utvecklat ur 1] trots, oaktat (se OAKTAT I b); förr äv.: utan hinder av. (Danskarna) bedrefve .. på honom it iemmerligit mord, oandset then säkerheet som the honom .. tilsagt hade. LPetri Kr. 139 (1559); jfr 1. Then äldre aff twenne Konunga Söner (träder) medh rätta til Spiran .. effter sin faders dödh, thet oanseedt, at han föddes för än fadhren Konung wardt. Girs Edelh. B 3 a (1627); jfr OANSEDD 1 slutet. Brenner Pijn. 26 (1727). Den vrede oansedt, som härskar nu hos Er, / Om jag en blick af godhet ville sända, / Ni skulle falla för mig ner. Lenngren (SVS) 1: 264 (1779). Hyltén-Cavallius Vär. 2: 153 (1868). särsk.
a) i sådana uttr. som oansett (allt) detta l. det(ta) oansett o. d., detta (allt) oaktat l. icke desto mindre; utan bestämd avgränsning från OANSEDD 1 slutet. SvTr. V. 1: 117 (1601). Pl(uralen) fårar (motsv. det nuvarande fåror) .. är så sent som af Wallin och Valerius begagnad .., men det oansedt i detta ögonblick alldeles urmodig. Rydqvist SSL 2: 320 (1857).
b) i uttr. oansett att, inledande en koncessiv bisats: trots att, ehuru, oaktat; jfr OANSEDD 1 b. UpplDomb. 2: 28 (1578). Iagh .. haffuer en nådigan Gudh, oanseedt, at han migh timeliga så hårdt nepser. PErici Musæus 1: 145 a (1582). Lind (1749).
II. ss. konj.
1) [jfr OANSEDD 1 a] (†) inledande en (vanl. disjunktiv) villkorsbisats med koncessiv bet.: oavsett l. likgiltigt om; äv.: vare sig. Kongl. Maj:t (vill) .. at derwid (dvs. vid en viss ränta på lån till kronan) .. skal förblifwa med dem, som inga pantegods af Kronan hafwa, oansedt förskrifningar finnas eller intet. HC11H 11: 73 (1686). Rålamb 13: 183 (1690).
3) [jfr I 2 b] inledande en bisats med mer l. mindre utpräglat koncessiv bet. (jfr 1); i sht förr äv. med bisatsen ofullständig.
a) utan hänsyn till att; ehuru, trots att, oaktat. SkrGbgJub. 6: 55 (1587). Oansedt .. (Israels barn) offta öfwergåfwo Gud, .. likwel öfwergaf them Gud icke. Swedberg SabbRo 448 (1710). När Konung Bröt Anund, oansedt en Hednisk Prins, hyste så uplyste tankar, at (osv.). Gadd Landtsk. 1: Föret. 8 (1773). Wieselgren GDag. 121 (1901). särsk. (numera knappast br.) inledande en bisats som bl. innehåller en inskränkning i l. motsättning till det i huvudsatsen sagda l. som icke fullt logiskt ansluter sig till huvudsatsen (varvid bisatsen stundom är likvärdig med en huvudsats inledd av men l. innehållande adv. visserligen l. väl o. d.); jfr EHURU II 1 e, FASTÄN 3 a. Andreas Lulensis (sade) at oansedt thet var rett at klöster lefnan .. nidherladhes så var thet ike rätt at (kloster-)murarna skulle kulrivas. Bureus Suml. 70 (c. 1600). Baazius Upp. 31 a (1629). Chydenius 201 (1765).
b) (numera knappast br.) inledande en bisats som uttrycker ngt ss. tänkt l. möjligt: om ock, om än, även om; förr äv. i förbindelse med ett följande ock l. än. Then går frijdt fram som ähran haffuer, / Oahnsedt han icke Dammask eller Silcke drager. Aschaneus HwsRegl. 8 (1614). Landsm. XVII. 1: 8 (1671: Oansedt .. än). Liljestråle PVetA 1775, s. 45 (: oansedt ock).
c) (†) inledande en ofullständig bisats, övergående i bet.: även. All den galla, som alla nya inrättningar, oansett de oskyldigaste och uppbyggeligaste, i början äro underkastade. Kellgren (SVS) 6: 10 (1770).
d) (†) i uttr. så oansett, hur mycket än, ehuru. Så oanseedt Rijckz-Cantzleren elliest billigt rooste E. Exel:tz actioner .. så kunde han doch (osv.). BraheBrevväxl. II. 1: 6 (1639). Därs. 11 (1640).
Spalt O 19 band 18, 1949