Publicerad 1949   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
OARTA, v. [till oart o. oartad] (†) refl.: förändras till det sämre, försämras; särsk. om frö: försämras med avs. på förmågan att frambringa en fullgod ny generation; jfr urarta, ävensom arta, v. III 3. Eichstadius Alm. 1643, s. 19 (i fråga om väderlek). Wåhlin LbLandth. 12 (1804; om frö). —
OARTAD, p. adj.
1) (†) icke lämpad l. skickad; i uttr. oartad till ngt; jfr arta, v. V 1 a α. VDAkt. 1661, nr 193.
2) (†) icke av god l. behörig l. vederbörlig beskaffenhet; jfr arta, v. V 2, ävensom oartig 1.
a) om jord: olämplig l. oduglig för odling, ofruktbar. Lundequist Landtbr. 35 (1845). Arrhenius Jordbr. 1: 39 (1859).
b) om person: vanartad, vanartig; moraliskt mindervärdig, (moraliskt) dålig, ond; äv. i utvidgad anv., om gärning o. d. Oartadom föllijer oarttad gierning. KKD 12: 445 (1712). Emedan .. samma (vatten-)konst .. alt mer och mer förfaller, blifvandes hvad af jernet kan lös tagas af oartadt folk bortstulit. Bergv. 2: 46 (1737). Oartade barn. Murberg FörslSAOB (1791).
c) i annan anv. (jfr 3): som innebär l. beror av l. ger uttryck åt avvikelse från l. försämring av ngts rätta natur; försämrad l. fördärvad l. vanställd o. d. Man finner att Naturen lämnad sig Sjelf är altid vacker men oroad af händelser och förfång blifver hon oartad och får ett fult skaplynne. CAEhrensvärd (SVS) 1: 190 (1782); jfr Nyblæus Forskn. I. 1: 325 (1873, 1879). Atterbom Siare 1: 260 (1841).
3) [specialanv. av 2] († utom i a, b) som innehåller främmande ämnen l. föroreningar o. d.; jfr oart 4. Rinman JärnH 209 (1782; om kol). CAEhrensvärd (SVS) 1: 226 (1782; om luft). särsk.
a) (i fackspr., numera mindre br.) om malm, förr äv. om järn l. koppar o. d.: som innehåller olämpliga främmande ämnen l. förorenande beståndsdelar; som är av dålig beskaffenhet l. har ngn dålig egenskap (på grund av dylika ämnen l. föroreningar); förr äv. i utvidgad anv., dels om gruva: som ger dylik malm, dels om i malm ingående mineral o. d.: som utövar ofördelaktig invärkan vid smältning av malmen; jfr oart 4 a. HC11H 13: 19 (1697; om malm). Rinman 1: 232 (1788; om mineral). Berzelius Kemi 2: 325 (1812; om koppar). Oartadt jern. Almström KemTekn. 1: 431 (1844). (Lindberg o.) Johansson Karlskoga 123 (1897; efter ä. handl.; om gruva). AtlFinl. 23: 16 (1899; om malm).
b) (numera knappast br.) om mjölk o. d.: som har dålig smak på grund av främmande ämne(n) l. förorening(ar); jfr oart 4 b. SD(L) 1896, nr 498 B, s. 2.

 

Spalt O 26 band 18, 1949

Webbansvarig