Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OBEDIERA, v. -ade.
Etymologi
[jfr t. obediren; av lat. oboedire, obedire, av ob (se OBDUCERA) o. samma verb som föreligger i audire, höra (jfr AUDIENS). — Jfr OBEDIENS]
(†) lyda (se LYDA, v.1 3); åtlyda (ngn). RP 2: 90 (1631). Att dhe vele obediera Rijkzens Rådh. Därs. 3: 40 (1633).

 

Spalt O 41 band 18, 1949

Webbansvarig