Publicerad 1949 Lämna synpunkter OBOL obå4l l. å-, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er. Etymologi [jfr t. obol, eng. obol(e), fr. obole, lat. obolus; av gr. ὀβολός] forngrekiskt skiljemynt (= 1/6 drakma). Rydberg Ath. 212 (1859). Almquist VärldH II. 1: 150 (1931). Spalt O 109 band 18, 1949 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
