Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OCKLUSION ok1lɯʃω4n l. -lu-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(occl- 1910—1930. ockl- 1858 osv. okkl- 1941. okl- 1944)
Etymologi
[jfr t. okklusion, eng. o. fr. occlusion; av lat. occlusio (gen. -ōnis), till occludere (se OCKLUDERA)]
1) med. tillslutning, tilltäppning, avstängning o. d. NF (1888). särsk.
a) tillslutning av öga l. sår medelst ett tätt slutande förband. Hygiea 1858, s. 421.
b) tilltäppning av tarmkanalen l. annan (rörformig) passage i kroppen; förhållandet att tarmkanalen osv. är tilltäppt. Fullständig occlusion av .. (tolvfingertarmen) hos tre och en halv månaders gossebarn. Hygiea 1916, s. 1739 (rubrik). BonnierKL (1926). jfr TARM-OCKLUSION.
c) över- o. underkäkstandradernas ställning (i viloläge) vid sammanbitning. OdontT 1910, s. 13. SvTandläkT 1932, s. 355.
2) (mindre br.) kem. förhållandet att en metall o. d. (i sin massiva massa) upptager l. absorberar en gas (l. vätska), absorption; äv. om metallens förmåga att på dylikt sätt upptaga en gas (l. vätska). 2NF (1913). Smith OorgUndExper. 134 (1941).
3) meteor. i fråga om utvecklingen av en cyklon (vid möte mellan en kallare o. en varmare luftström): förhållandet att de kallare luftmassorna tränga fram till o. helt innesluta vågen l. sektorn av varmare luft, som därvid slutligen helt går upp i den kallare luften; äv. konkretare, om den nya ”luftfront” (ocklusionsfront) som därigm bildats (gm sammansmältning av en ”varmfront” o. en ”kallfront”). Ymer 1923, s. 367. Carell o. Edelstam 74 (1931).
Ssgr: (3) OCKLUSIONS-FRONT. meteor. se ocklusion 3. Ymer 1937, s. 211. —
(1 a) -FÖRBAND. [jfr t. okklusionsverband] med. MedArch. I. 2: 116 (1863). Löwegren Oftalm. 453 (1923). —
(1 c) -LÄGE. med. 2NF 30: 744 (1920).

 

Spalt O 184 band 18, 1949

Webbansvarig