| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
OEPISK. estet. som strider mot det för ett epos utmärkande, som icke hör hemma i ett epos; som icke lämpar sig för epik, icke episk. Hammarsköld SvVitt. 2: 198 (1819). (Augustus’ tid) var oepisk. Atterbom PoesH 3: 77 (1848). —
OERBARMLIGEN, adv. (†) erbarmligt, jämmerligt, ömkligen; jfr o- 3. En callabalique hvarvid .. (ryssarna) varit oerbarmeligen pryglade. Dahlberg Lefn. 43 (c. 1755). —
OERFAREN3~020.
1) om person: som saknar erfarenhet; som sett föga av världen l. livet; icke erfaren; stundom pregnant: som saknar erfarenhet i erotiskt avseende. Dahlberg Lefn. 22 (c. 1755). Lantingshausen Young 2: 76 (1790; i bild, om oskickliga seglare). Säkert hade hon tänkt sig en annan fru åt Sven än denna .. inte precis oerfarna utländska. Heerberger Dag 11 (1939). särsk.
a) (numera knappast br.) i uttr. oerfaren med l. vid ngt, som erfarit föga l. intet av ngt. Den med verlden oerfarne .. ynglingen. Arfwidsson Oisian 1: 313 (1842). De voro bägge oerfarna vid lifvet. FoU 20: 235 (1907).
b) (mera tillf.) med sakligt huvudord: som präglas av oerfarenhet. Tegnér (WB) 6: 328 (1830). I .. hans tidiga och oerfarna ålder. Thomander Pred. 1: 367 (1849).
2) (†) som man (ännu) icke erfarit; äv. för att beteckna att ngt icke förekommer ngnstädes o. d., osedd, oanträffad. Borg Luther 2: 454 (1753). En alldeles hoss oss oärfaren Dagg. CAEhrensvärd Brev 2: 208 (1798). Wikner Pred. 58 (1872).
Avledn.: oerfarenhet, r. l. f. till 1: egenskapen l. förhållandet att vara oerfaren; avsaknad av erfarenhet; okunnighet om världen l. livet. Schultze Ordb. 1060 (c. 1755). I min oerfarenhet hade jag åt männen utgivit en del av deras lön. Donner Samoj. 62 (1915). särsk. (enst., †) om oerfaren person. Börjesson C12 55 (1858).
Spalt O 250 band 18, 1949