| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
OERINRAD3~020, p. adj. (numera bl. tillf.) om person: som icke blivit erinrad l. påmind (om ngt); förr äv.: som handlar utan påminnelse l. påstötning. VDAkt. 1661, nr 156. Äfven föräldrarne kommo (till Swedbergs katekesförhör), oerinrade. BL 16: 255 (1848). —
OERKÄNNSAM (oerkä´nnsam Weste). (†) otacksam. Celsius G1 2: 80 (1753). Folket härstädes är .. större delen oärkänsamt mot undfångna välgjärningar. VgFmT III. 3—4: 51 (1784). Rademine Knigge 2: 158 (1804). Björkman (1889).
OEROTISK. fri från erotik, som har föga l. ingen böjelse för erotik, icke erotisk. Hammarsköld SvVitt. 2: 193 (1819). —
OERSÄTTLIG3~020, förr äv. OERSÄTTELIG (oersä´ttelig Weste), adj.; adv. -en (†, Weste (1807), Dalin (1853)), -t. (-elig 1740—1840. -lig 1791 osv.) som icke kan ersättas; särsk.
1) (numera bl. tillf.) i fråga om materiell ersättning (från ngn annan) för en skada man lidit l. en utgift man haft o. d.: som man icke kan hållas skadeslös för, som man icke kan få ersättning (se d. o. 5) för; förr särsk. om kostnad som ngn åsamkas. En oersättelig kostnad. PT 1791, nr 92, s. 4.
2) om tid: som då den förflutit är slutgiltigt borta; som aldrig kan återfås; äv.: så dyr bar att dess förlust icke kan kompenseras av ngt (jfr 1, 3), oändligt dyrbar. Bergklint Vitt. 285 (1777). Tiden flyr, den oersättliga tiden. Adlerbeth Buc. 98 (1807; lat. orig.: Sed fugit interea, fugit irreparabile tempus). Detta dröjsmål, som beröfvade Buddenbrock 3 à 4 oersättliga dygn. Malmström Hist. 2: 313 (1863).
3) för att beteckna att ngn l. ngt icke med samma l. fullgott resultat kan ersättas l. efterträdas av ngn annan resp. ngt annat; särsk. om person: vars plats icke kan fyllas av ngn annan; om sak äv. övergående i bet.: som saknar motstycke, den bästa tänkbara; som man (om den förstöres l. dyl.) icke kan få en fullgod ersättning för (o. som därför är synnerligen värdefull; jfr 1); äv. om förlust: omöjlig att uppväga l. kompensera (jfr 1). Oersättliga värden gingo till spillo genom branden. Humbla Landcr. 169 (1740). Oersättlig är hans förlust. SP 1792, nr 4, s. 2. Ett oersättligt material för tillverkning af kemiska apparater. NF 12: 1371 (1888; i fråga om platina). Att slå oersättligt gods i spillror. Hallström Händ. 206 (1927; jfr 1).
4) (†) ss. adv., övergående i bet.: oåterkalleligen, definitivt. En tidepunkt .., som oersätteligt har förstört mina dagars glädje. Eurén Kotzebue Orth. 3: 84 (1794).
Avledn.: oersättlighet, r. l. f. särsk. till 2, 3. Murberg FörslSAOB (1791). Förbrända bokskatter, om hvilkas värde och oersättlighet man icke har någon aning. 2VittAH 27: 34 (1873, 1876). Östergren (1933). —
OESTETISK.
1) (tillf.) motsv. estetisk 2; särsk.: som icke hör till estetiken; som saknar sinne för det sköna. Larsson Id. 128 (1908).
2) motsv. estetisk 3; särsk.: icke estetiskt tilltalande; äv.: oskön, ful, smaklös. Tegnér FilosEstetSkr. 258 (1808). Leopold 3: 173 (1816). (Weisses) stil är .. oesthetisk. Ljunggren Est. 2: 2 (1860). —
OETYMOLOGISK. språkv. oriktig ur etymologisk synpunkt; som icke överensstämmer med ngts etymologi. Munch FsvFnoSpr. XI (1849).
Spalt O 252 band 18, 1949