Publicerad 1949   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
OFOGAD, p. adj.1 (†) som saknar fog (se fog, sbst.1), obefogad; äv.: som icke grundar sig på rätt l. lag, olaglig. Con-Rectorens .. ofogade och sielftagna Mÿndigheet. VDAkt. 1700, nr 380. Dhenna hennes ofogade prætention. Därs. 1708, nr 139. —
OFOGAD, p. adj.2 om byggnadsmaterial o. d.: icke (samman)fogad (se foga, v. 4, 5, 6); numera i sht (i fackspr.) dels om mur: icke fogstruken, dels (tillf.) om bräda o. d.: icke kanthyvlad. (Isl.) Isletta .. (sv.) Det man slår in i annat ofogat, såsom Rappekalk, Calx. Verelius 135 (1681). (Sv.) Ofogad .., (eng.) rough-edged. Ikonen (1889). —
OFOGEN, adj. [till ä. sv. fogen, rutten (Schultze Ordb. 1286); se fogna] (†) som icke ruttnat, som icke är rutten. Schultze Ordb. 1286 (c. 1755). —
OFOGHET, se ofoglighet anm.

 

Spalt O 311 band 18, 1949

Webbansvarig