| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
1) (i religiöst spr.) icke befriad från syndens l. det ondas välde; särsk. (i sht i frireligiöst språkbruk) övergående i bet.: oomvänd, icke troende. Juslenius 416 (1745). Thomander Pred. 1: 69 (1849). ”Tala till de ofrälsta”, manade kommendören några män, som bekände sig vara omvända. Petri Ouchterlony 319 (1924).
2) icke befriad från skatt till kronan (gm rusttjänst); numera bl. ngn gg (ålderdomligt) allmännare: ofrälse (se ofrälse, adj.); äv. bildl.; förr äv. i uttr. gifta sig ofrälst, gifta sig med oadlig person. RA I. 1: 236 (1538). Schmedeman Just. 218 (1622: giffta sigh ofrälst); jfr ofräls anm. Ofrälsta hemman. Hallenberg Hist. 3: 300 (1793). Geijer I. 1: 80 (1818; om medeltida förh.). Ty mensklighetens adel samlar hon (dvs. sanningens adelsfana), / Och ingen ofrälst kämpar under henne. Tegnér (WB) 3: 94 (1820). Vid lantdagens början (år 1904) var det .. blott två utskott, .. som anförtrodde sina klubbor åt ofrälste män. FinT 1925, 1: 41. särsk. (†) i n. sg., substantiverat, om ofrälse personer l. ofrälse stånd; äv. i uttr. gifta sig i ofrälst, gifta sig med oadlig person; jfr ofrälse, sbst. 2. PH 1: 480 (1719: gifta sig). Geijer II. 5: 258 (1838). Anm. till 2. Ang. möjligheten att n. sg. ofrälst i ä. språkprov kan vara neutral form av ofräls se anm. under ofräls. —
OFRÖ, n. [sv. dial. ofrö] (†) ogräsfrö; äv.: ogräs; äv. bildl.; jfr o- 2. Brauner Åker 69 (1752). Dens. Bosk. 7 (1756; om ogräs). VDAkt. 1790, nr 250 (bildl.). VexiöBl. 1815, nr 35, s. 4. —
OFRÖ l. OFRÖD, adj. [fsv. ofrör, ofruktbar, sv. dial. ofrö] (†) om frö l. ägg o. d.: obefruktad; icke utvecklingsduglig l. grobar. Korn 70 tun(no)r En dehl der af gam(ma)lt och Ofröt. ÅgerupArk. Bouppt. 1713 (1704); jfr anm. nedan. Dhet ofröda uthsädet. VDAkt. 1718, nr 9 (1717). VetAH 1748, s. 259 (om ägg). Det är en allom bekant erfarenhet, att de bästa frön mogna i solen. Deraf .. (ordspråket): ”Solen gör aldrig ofrött”. BotN 1845, s. 73; jfr anm. nedan. Anm. Det är omöjligt att med säkerhet avgöra, om n. sg. ofröt, ofrött, ofrödt är neutralform till ofrö (ofröd) l. till ofrödd, p. adj. —
OFRÖDD ω3~fröd2 l. (numera knappast br.) OFRÖAD ω3~frø2ad, förr äv. OFRÖDAD, p. adj. (ofröad 1765—1911. ofrödad 1805— c. 1875. ofrödd 1750 osv. ofrött (-ödt), n. sg. 1795 osv.) (med fackspråklig l. bygdemålsfärgad prägel) om frö l. ägg o. d. (förr äv. om kvinna): obefruktad; icke utvecklingsduglig l. grobar. Acrel PVetA 1750, s. 23. SvSaml. 3—6: 244 (1765; om fiskrom). Ofrödad qvinna. Lindfors (1824). Ofrödda korn. QLm. 4: 47 (1833). Där lågo ofrödda och övergivna grågåsägg lite här och var på skären. Berg FörsVildg. 153 (1937). Anm. I fråga om n. sg. ofröt, ofrött, ofrödt se anm. under ofrö, adj. —
Spalt O 338 band 18, 1949