Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
b) (†) om sanning: oförvanskad, oförfalskad. Detta är ren och oförändrad sanning. Cederborgh UvT 2: 74 (1809).
c) med tanke företrädesvis på att ngt alltid förefinnes l. är (evigt) bestående l. (numera bl., ngn gg) att ett tillstånd o. d. icke skiftar med l. avlöses av ett tillstånd av annat (motsatt) slag, övergående i bet.: alltid förefintlig, (be)ständig, varaktig, oavlåtlig; stadig, fast. HC11H 14: 11 (1660). En oförandrad ond vilja. Bælter Christen 31 (1743, 1748). En oförandrad lit til (Gud). Tessin Bref 1: 68 (1751). Ridderskapet och Adelens ifrån äldsta tider oförändrade kärlek .. för KonungaHuset. SP 1792, nr 29, s. 1.
d) ss. adv.: utan förändring, i oförändrat skick. RA II. 2: 148 (1617). Denna ännu oförändradt bestående författning. De Geer Minn. 2: 34 (1892). —
OFÖRÖDLIG. (i vitter stil, tillf.) icke möjlig att förgöra l. föröda, oförstörbar, evigt bestående. Verelius 267 (1681). (Fantasos’) ungdom är oförödlig. Rydberg 1: 286 (1895). —
OFÖRÖKAD l. OFÖRÖKT, p. adj. (numera bl. tillf.) icke ökad. Juslenius 76 (1745). Murberg FörslSAOB (1791). särsk. (†) om ord(form): till vilken ingen ändelse fogats, oböjd. Qväde-t, stråle-n .. af oförökta former qväde, stråle. Tullberg SvSpr. 2: 21 (1836). ÖfversFilolSällskLdFörh. 1881—88 37 (1890).
Spalt O 445 band 18, 1949