Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OHM å4m, r. (Dahlander Elektr. 12 (1882) osv.), ngn gg n. (SAOL (1923), Östergren (1933)); best. -en (NordT 1896, s. 153, osv.), ss. n. -et; pl. = (Dahlander Elektr. 18 (1882) osv.).
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. ohm, av namnet på den t. fysikern G. S. Ohm († 1854); benämningen föreslagen 1861 av engelsmannen L. Clark; jfr sådana ord som AMPERE, FARAD, WATT, VOLT]
fys. i praktiken antagen enhet för elektriskt motstånd. TT 1882, s. 93. Starck Kemi 316 (1931). —
Ssg (fys.): OHM-METER. instrument varmed elektriskt motstånd mätes. VaruhbTulltaxa 1: 542 (1931). —

 

Spalt O 476 band 18, 1949

Webbansvarig