Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OKNYTT ω3~knyt2, adj. n. sg. o. sbst. n.; ss. sbst. best. (tillf.) -et (GHT 1896, nr 107 B, s. 3, osv.); pl. (föga br.) = (Rieck-Müller Vildv. 57 (1907)).
Etymologi
[sv. dial. oknytt, oknött, osäkert för spöken; farlighet, spökeri, (tillhåll för) spöke(n), löss; av O- 1 o. sv. dial. knytt, adj., tyst, prydlig, vacker, till samma stam som föreligger i KNYTT (jfr med avs. på bet. sv. dial. knota, sätta upp huvudet, stoltsera (om hästar), nor. dial. knota, klaga, pynta, smycka, knot, utpyntning, prydnad); jfr äv. östsv. dial. oknyckt, olämplig, otillbörlig, ävensom isl. óknyttinn, opassande, tölpaktig, fnor. úknytti, n. pl., úknytni, f., ogärning(ar), nyisl. óknyttir, m. pl., fula spratt, pojkstreck]
I. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ss. adj. i n. sg.; i uttr. (det) är (så) oknytt ngnstädes o. d., ss. beteckning för att det spökar ngnstädes l. att det är farligt att bo ngnstädes på grund av spöken o. d. Då svarades honom, at .. (i det öde huset) vore så oknytt, at der ingen kunde bo. Borg Luther 2: 149 (1753).
II. (med prägel av folkligt spr.) ss. sbst. l. substantiverat adj.; i sg. l. (föga br.) pl.: spöken l. gengångare l. (onda) andeväsen o. d.; spökeri(er); ”skrömt”. Murberg FörslSAOB (1791; ”landskapsord”). Sehlstedt Utk. 4 (1857). En annan .. af ”oknytt” orsakad sjukdom är ”onda bettet”. GHT 1896, nr 107 B, s. 3. Rieck-Müller Vildv. 57 (1907; i pl.). Jag som aldrig var rädd för ryssen jag ser spöken och hör oknytt. Siwertz SpegAmor. 34 (1947). BonnierLM 1948, s. 419.

 

Spalt O 526 band 18, 1949

Webbansvarig