Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OKTETT oktät4, r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. oc-)
Etymologi
[jfr t. oktett, eng. octet(te), it. ottetto; ytterst till stammen i lat. octo, åtta (jfr OKTOBER)]
mus. tonstycke för åtta instrument (l. åtta sångstämmor); äv. om ensemble bestående av åtta personer. Andersson (1845). En oktett av regementsmusiken blåste upp en psalm. Hedin Front. 362 (1915). — jfr MÄSSINGS-OKTETT.

 

Spalt O 541 band 18, 1949

Webbansvarig