Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OKULATION ok1ulaʃω4n l. å1– l. ωk1– l. ω1-, l. -ɯl-, äv. -atʃ-, r. l. f.; best. -en ((†) = (Rålamb 14: 38 (1690))); pl. -er.
Ordformer
(förr äv. ocul-)
Etymologi
[jfr t. okulation, fr. oculation; jfr äv. det ord oculatio, som i vissa äldre lat. lexikon felaktigt anföres ss. förekommande i Plinius’ Naturalis historia i bet.: okulering, knoppsprickning hos vinstockar; vbalsbst. till OKULERA. — Jfr INOKULATION]
trädg.
1) (numera bl. mera tillf.) okulering. Lundberg Träg. 63 (1754). LoW (1911).
2) (†) okulage. Låsza .. Barcken .. och föga .. Oculation där uthi. Rålamb 14: 38 (1690). Linné Bref I. 3: 331 (1771).

 

Spalt O 545 band 18, 1949

Webbansvarig