| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
OKULTIVERAD, p. adj.
1) (numera bl. tillf., med prägel av fackspr.) motsv. kultivera 1, om jord, mark, landområde o. d.: icke uppodlad; äv. i utvidgad anv., om tillstånd. Skatte-Hemman, som finnes öde och i år ocultiverade äro, skole (osv.). LMil. 1: 49 (1680). LBÄ 23—24: 126 (1799; om tillstånd). NF 19: 309 (1895).
2) (†) motsv. kultivera 3: outvecklad, icke upparbetad. Murberg FörslSAOB (1791). Kemiens ocultiverade tillstånd. Berzelius Kemi 2: 173 (1812). Okultiverade själsgåfvor. Rydberg KultFörel. 4: 110 (1887; möjl. till 3).
3) motsv. kultivera 4, om person, folk o. d.: som saknar kultur o. förfining, ociviliserad, obildad; om person numera i sht: som i sitt tal o. sitt uppträdande visar (svår) brist på kultur, ofin, grovhuggen; om ort l. land o. d.: som står på en låg kulturell nivå. Rademine Knigge 1: 151 (1804). Tala .. okultiveradt. Leopold 5: 171 (c. 1825). (Cavallin o.) Lysander 213 (1874; om folkslag). Johnsson Essad Kauk. 182 (1931). —
OKULTUR.
1) sammanfattningen av de egenskaper varigm ngn visar sig sakna bildning l. själsodling, avsaknad av kultur (se d. o. 7), obildning; i fråga om produkter av mänsklig värksamhet äv.: smaklöshet. Rydberg DSkön. 30 (1889). En fasansfull orientalisk matta från Berlin .. skrek ut sin okultur. Stolpe Järnbr. 118 (1933).
2) (numera bl. mera tillf.) kulturell primitivitet; brist på andlig (l. materiell) odling o. civilisation; barbari. Atterbom PhilH 383 (1835). Då Grekland ännu låg i dunklet af o-kultur .., var Indien redan i besittning af en rik litteratur. Dens. PoesH 1: 150 (1848). Donner SibNov. 118 (1919).
Spalt O 546 band 18, 1949