Publicerad 1950   Lämna synpunkter
OL ω4l, sbst.1, r. l. m.; best. -en; l. OR ω4r, sbst.1, n.; best. -et; förr äv. ORA, sbst.1, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(ol (ool) c. 1550 (: oolört), 1593—c. 1645. or (oor) 1722—1934. ord 1736 (: Ordet, sg. best.). ora 1730 (: Oran, sg. best.))
Etymologi
[sv. dial. ol, m. l. n., or, (m. l.) n.; jfr nor. orasjuke; beträffande formen ol, som torde vara den ursprungliga, jfr y. fsv. fotol, fotvärk, podager, d. (dial.) ol, motsv. fsax. wōl, m., fördärv, sjukdom, fht. wuol, m., nederlag, fördärv, sjukdom, feng. wōl, m. l. f., pest, sjukdom, av ett germ. wōla-, i avljudsförh. till isl. valr, de fallna i striden (jfr VALPLATS); formen or (o. ora) torde ha uppkommit gm utlösning ur sv. dial. olt, ort (uttalat med kakuminalt l. supradentalt t), sg. best. av ol, n., samt ur ssgn ORSTEN]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) benämning på vissa svinsjukdomar; särsk. om en form av mjältbrand, kännetecknad av svulster (i munhålan l. svalget), karbunkulös mjältbrand; jfr KORN 6 b. Suin, som ool hafue. VadstÄTb. 178 (1593). IErici Colerus 2: 215 (c. 1645; t. orig.: Ranckkorn). (Orsten) brukas af gemene man emot Boskaps siukdomar, serdeles emot den Svinsiukan som Oran kallas. Bromell Berg. 28 (1730). Orkorn var medicin hos bönderna här på orten emot Oret. Linné Vg. 65 (1747). Tyfus hos svin, som äfven kallas .. Röda oret. Lundberg HusdjSj. 103 (1868). SvUppslB 20: 921 (1934).
Ssgr: OL- l. OR-KORN. (or-) (numera mindre br.) kikbär (som förr användes ss. medel mot mjältbrand hos svin). Linné Vg. 65 (1747). SvUppslB 8: 542 (1931). —
-STEN, se orsten. —
-ÖRT. (ool-) [jfr d. dial. (Bornholm) olsurt] (†) växten Scrophularia nodosa Lin. (med knölformigt förtjockade ledstycken på den underjordiska stammen, vilka förr användes mot svulster, särsk. hos svin), flenört; jfr svin-ört. 2LinkBiblH 4: 81 (c. 1550).

 

Spalt O 569 band 19, 1950

Webbansvarig