Publicerad 1950   Lämna synpunkter
OLIFANT ol1ifan4t l. ωl1– l. å1– l. ω1-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr holl. o. t. olifant, eng. oliphant (i bet. 1), fr. olifant, oliphant (i bet. 1); i bet. 1 av ffr. olifant, eg.: elfenben, etymologiskt identiskt med ELEFANT; i bet. 2 ellips av OLIFANT-PAPPER]
1) (medeltida) strids- l. jakthorn av (snidat) elfenben; särsk. om det vittljudande horn som paladinen Roland enligt den fornfranska Rolandssången säges ha ägt. Dalin (1871). NoK 123: 100 (1935).
2) (i fackspr.) olifantpapper; äv. om visst stort pappersformat. Olifant till tekningar och landkartor. Synnerberg 2: 26 (1815). Hög Olifant 74 x 99 cm. Kjellin (1927). NordBoktrFBibl. 17: 59 (1941).
Ssg (till 1): OLIFANT-HORN. (förr) Munthe IslamK 251 (1929). —

 

Spalt O 578 band 19, 1950

Webbansvarig