| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
1) (†) som icke är lik l. i överensstämmelse med ngt; som icke kan jämföras l. förlikas (se förlika 10) med ngt; särsk. med pluralt huvudord: sinsemellan olika, varandra motstridande; äv. i uttr. vara sig oliklig, vara olika vid olika tillfällen l. mot olika personer; ss. adv.: på annat sätt, annorlunda; jfr liklig 1, lika, v.2 2—4. Icke haffuer .. (Gud) itt hierta, som sigh så olijklighit är, som wij alle thet haffue. LPetri 2Post. 309 a (1555). Olijkliga, vppå itt annat wijs och sätt. Linc. (1640; under dispariliter). Att många hafwa olikliga och fåfängia uthtydningar. Rudbeck Atl. 3: 120 (1698; lat. texten: vanas & incongruas). Möller (1790, 1807). Lindfors (1824). särsk. övergående i bet.: onormal, monstruös; jfr 3, ävensom oliklighet 1. The olijkelige diur, Tragelaphis (dvs. ”bockhjortar”), Hippo Centauris (dvs. centaurer) .. etc. Thyselius HdlLärov. 1: 109 (1624).
2) [jfr fsv. liklika, adv., likformigt] (†) om skatt(läggning): som icke utgår (resp. sker) i (rättvis) proportion till de beskattades ekonomiska tillgångar; särsk. ss. adv.: olika (se olika, adj. II 3); stundom närmande sig l. övergående i 4. G1R 24: 429 (1554). Oretferdighet är lika personer olikligen skatte. SynodA 2: 32 (1585). (Skatten) synes något olijkeligen wara, altfördy att den fattige .. gifwer lijka medh den Rijke. Stiernman Riksd. 742 (1620); jfr 4.
3) (numera bl. ngn gg i ålderdomligt spr.) som (l. vars existens l. riktighet) icke är i överensstämmelse med vad man kan tro l. förmoda l. vänta; osannolik, otrolig; äv.: förnuftsvidrig, orimlig, absurd; jfr liklig 2. (Vi böra) bewijsa Gudhi hörsamheet j alt thet han oss befaler ehuru swårt, omögheligit, löijeligit eller ock olijkligit thet någhon tijdh wara kan, för wår öghon eller galna förnufft. PLGothus 1Utl. V 1 b (1609); jfr 5. Ihre (uppger) ur Germaniska språken .. en icke oliklig afstamning (för ordet lapp). Porthan 5: 40 (1795). Dalin (1853).
4) (†) som icke är i överensstämmelse med vad som är rätt o. billigt; orättvis, obillig; otillbörlig; äv.: som icke är i överensstämmelse med god sed, anstötlig; jfr liklig 3. SvTr. 4: 160 (1534). Om det går länge olijkeligen til uti ett Land .., så kommer Gud på lychtonne och straffar både Öfwerheet och Vndersåtare. Rudbeckius KonReg. 32 (1614). (Hertig Karl) lefde en tid uti en oliklig förbindelse med en ung dägelig prestdotter. Afzelius Sag. 7: 270 (1853).
5) (†) olämplig (för sitt l. ngt visst ändamål); icke passande; dålig; ss. adv.: illa; jfr liklig 4, lika, v.2 5. Schroderus JMCr. 66 (1620; ss. adv.). Olijkeligh Wäderlek. Dens. Os. 1: 412 (1635). Oliklig jämförelse. Murberg FörslSAOB (1791). Lindfors (1824).
6) [jfr motsv. anv. i sv. dial.; utvecklat ur 4, 5] (†) med mer l. mindre utpräglad känslobetoning: förskräcklig l. skamlös l. omåttlig o. d.; särsk. ss. adv. Han galnas, och är från wetet, som olijklighen elskar qwinno. Schroderus Comenius 829 (1639; t. texten: allzusehr). (Här får ingen resa) för det olikeliga Arabföljet, som hvar för sig fäkta och emot hvarannan. Eneman Resa 2: 267 (1712). Afzelius Sag. 6: 35 (1851).
7) [jfr motsv. anv. i östsv. dial.] (†) som icke kan förlikas, som icke kan komma överens; jfr lika, v.2 8. Man (kan) eller (dvs. hellre) lathe dem aldeles åtskilde blifue, än oliklige tilhopa komma. UppsDP 21/9 1599.
Avledn.: oliklighet (oli´klighet Weste), r. l. f.
1) (†) till 1; anträffat bl. i speciellare anv.: oregelmässighet, anomali (se d. o. b); äv. (i pl.) konkretare; jfr oliklig 1 slutet. Hof PhilosGr. 5 (1782). Därs. 51 (konkretare).
2) (numera bl. ngn gg i ålderdomligt spr.) till 3: osannolikhet, otrolighet. Serenius Ee 2 a (1734). Dalin (1853).
4) (†) till 4 (o. 5): egenskapen att vara olämplig l. oacceptabel l. dålig l. förkastlig o. d.; äv. konkretare. Förslagets .. oliklighet. Murberg FörslSAOB (1791); jfr 3. (Kyrkvärdarna) gingo omkring och talade om den stora oliklighet, som följer med brännvinslifvet. Högberg Fåg. 67 (1912). —
OLIKNA. [jfr nor. dial. uliknast, bli varandra olika; delvis avledn. av olik l. uppkommet gm ombildning (med anslutning till likna) av olika, v. 1] (†) vara olik (ngn l. ngt); anträffat bl. i nekande sats; jfr olik 1. Rudbeck Samolad 44 (1701). Våre .. runastenar, hvilke ej mycket olikna de Egyptiska pyramider. Stiernman PVetA 1758, s. 17. —
OLIKNANDE, p. adj. (†) i uttr. oliknande med ngn, som icke kan jämföras med ngn, ngn ojämförligt överlägsen. E. H. höga och medh allom oliiknande uthi Gudhz ordh förfarenheet. OxBr. 12: 525 (1621). —
OLIKNELIG, adj. [fsv. olikneliker, adj., oliknelika, adv.; till likna] (†) som icke kan liknas vid ngt, ojämförlig, oförliknelig, makalös; jfr likna 8. (Jesu) olikneliga pino och ångest. Spegel Pass. 2 (c. 1680). Murberg FörslSAOB (1791). —
OLIKVIDERAD, p. adj.
1) (†) icke utredd l. klarlagd l. reglerad; äv. om tvist o. d.: oförlikt; äv. om räkning o. d.: icke granskad l. attesterad; äv. i uttr. ha ngt olikviderat med ngn, ha ngt ouppklarat med ngn. Det som för henne swårast woro, funnes bökerne oslutne och alle handlinger oliquiderade. AvvittrSthm 14/9 1658. En .. oliqviderad trätta. VRP 23/4 1729. De, som med Sterbhuset hafva oliqviderade affairer. GT 1788, nr 74, s. 4. Blanche Våln. 59 (1847: hade mycket oliqvideradt med).
2) (i sht i affärsspr., numera bl. mera tillf.) om fordran, belopp o. d.: icke betald, icke gäldad, icke likviderad. Dhee fordringar, som ännu ähre oliqviderade. RARP 15: 268 (1686). Indrifning af oliqviderade uppbördsmedel. SFS 1850, nr 29, s. 3. Därs. 1887, nr 14, s. 6. Cannelin (1921).
Spalt O 590 band 19, 1950