Publicerad 1950   Lämna synpunkter
OLLON ol3on2, n.; best. -et; pl. = ((†) ållorne, pl. best. Stiernman Riksd. 1480 (1664)); förr äv. ALLIN l. ALLON, n.?
Ordformer
(allen- (i ssg) 1551 (: allenflesken). allin 1659. allon 1537 (: allone flesk)—1764. allun 1659. olenn-, ollen- (i ssgr) 1542 (: ollenne gelle) —1687 (: Ollen Swin). ollon 1537 (: ollone flesk), 1642 osv. ålden(n)- (i ssgr) 1547 (: åldenne fläsk)—1620 (: åldenskogh). åldon 1578—1728. ålen- (i ssgr) 1542 (: åleneskogen)—1554 (: ålene skog). ållan 1640. ålle- (i ssg) 1553 (: ålleskogar). ållen 1539 (: Ållene Fleskitt)—1557. ållon 1538 (: Ållonfläsk) osv. ållån 1642)
Etymologi
[fsv. aldin, allon, aallon; jfr d. olden, nor. dial. alda o. isl. aldin, frukt på träd; till fsv. alda, fruktbärande träd, av samma germ. stam som i den sekundära bet. ’tråg’ föreligger i OLLA, sbst.2 (jfr LODJA, sbst.1). Formen -on beror trol. på anslutning till vissa bär- o. fruktnamn; jfr LINGON, NYPON (fsv. hiupon), SMULTRON]
1) frukt (nöt) av ek (släktet Quercus Lin.) o. bok (släktet Fagus Tourn.); utan närmare bestämning vanl. om ekollon; äv. koll. G1R 27: 46 (1557). Smålandh leffuer mäst aff bark och ållon. OxBr. 3: 196 (1630). Stöter man råå ållon, och gör medh Swijneijster til smörielse, thet läker onda Sår. Palmberg Ört. 62 (1684). Simmons Jönsson 287 (1935). — jfr BOK-, EK-, LANT-OLLON. — särsk.
a) (†) i uttr. gå på ollon, om svin: gå ute o. livnära sig av ollon. VDAkt. 1690, nr 445.
b) (†) bot. i vidsträcktare anv. Ållon, .. frukten af Ek, Bok, Annbok och Äkta Kastanie. Fries Ordb. 144 (c. 1870).
c) oeg., om de ätbara rotknölarna av växten Lathyrus tuberosus Lin.; äv. om hela växten, knölvial; i ssgn JORD-OLLON.
2) [efter lat. glans, ollon, i samma anv.] manslemmens (av förhuden omslutna) ändparti. Marklin Illiger 187 (1818). Broman Männ. 2: 276 (1925).
Ssgr (i allm. till 1): A: OLLON-BETE, n., förr äv. -BET. (i sht förr) svins bete i ollonskog. Nordforss (1805). Karlfeldt FridLustg. 80 (1901). —
-BORRE, se d. o. —
-BRUN. brun med samma färgnyans som färgen hos mogna ekollon. Marklin Illiger 83 (1818). —
-BRÖD. (förr) bakat av ollonmjöl. Tegnér SvBild. 14 (1896; om förh. på 1640-talet). SvFolket 9: 253 (1939; om förh. 1832). —
-BÄRANDE, p. adj. om träd: som bär ollon. Linc. (1640). —
-BÖRD. (†) = -skörd. VexiöBl. 1819, nr 41, s. 4. —
(2) -DRÖPPEL. med. förhudskatarr, förhudsinflammation. Svalin Ordl. (1847). Almkvist Könssj. 54 (1924). —
-FALL. (i fackspr.) ollonens nedfallande från träden. Haller o. Julius 79 (1908). —
-FLÄSK. (ollon- 1537 osv. ollone- 1537—c. 1580) (förr) fläsk av ollonsvin. G1R 11: 242 (1537). För Gris-Tijonden får Prästen Ållon-Fläsk, när Ållon-år infalla, efter hvars och ens skiäliga godttycke. PH 1: 417 (1723). MLagerlöf (1829) hos Wrangel TegnSläktm. 33. —
(1, 2) -FORMIG. Nordforss (1805). —
-GALT. jfr -svin. Hagberg Shaksp. 6: 58 (1849). —
(1 a) -GÅNG. (†) om ollonbete. (Svinen) böra på skogarne uti Ollongång insläppas. Brummer 123 (1789). —
-GÄLD. (ollon- 1680 osv. ollone- 1538—1558. Anm. Formen -gellet behandlas under ollone-gille) (förr) avgift in natura l. i pänningar till kronan l. enskild markägare för svins bete i ollonskog. Här effter skall .., ther som ekeskogh eller bok är, gifves ållonegiäldh, hvart fempte svin. RA I. 1: 237 (1538). Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse, angående den så kallade Ollongäldens upphörande. SFS 1844, nr 45, s. 3. Möller Jordbr. 43 (1881).
Ssg: ollongälds-pänningar, pl. (förr) ollongäld som erlades i pänningar. VetAH 1761, s. 239. —
-GÄRD. (förr; mindre br.) ollongäld till kronan. Abrahamsson 139 (1726; efter handl. fr. 1716). Norlind AllmogL 17 (1912). —
-HYLSA. (knappast br.) ollonets svepeskål. Murberg FörslSAOB Bih. (1791). Dalin (1853). —
-KAFFE. (i sht förr) ekollonkaffe. NF 4: 290 (1880). Ödman LitetTill 258 (1907, 1910; om ä. förh.). —
-KAKAO. farm. kakaopulver som uppblandats med rostade o. malda ekollon. 2NF (1914). —
-MARK, se d. o. —
-MJÖL. av malda ollon. Block Ludwig 45 (1717). Östergren (1933). —
-MÄRKE, se d. o. —
-SKAL. (numera bl. tillf.) om fruktväggen som omger ollonets kärna (fröet). Murberg FörslSAOB Bih. (1791).
Ssg: ollonskals-bägare. (i vitter stil) bägare i form av ett ”ollonskal”. Atterbom LÖ 2: 17 (1827). —
-SKAVEL. (†) koll., om ollonen (ollonskörden) i en skog. Linnerhielm 1Br. 109 (1797). Jag (var) ridandes till övre marken för att efterse .. tillståndet av ollonskavelen, varav ännu intet börjat falla. Leijonhufvud 2Männ. 191 (i handl. fr. 1799). —
-SKOG. (ollon- 1552 osv. ollone- 1542—1736) [fsv. aldinskogher, aldina skogher] (numera i sht arkaiserande) skog av ollonbärande träd (där svin släppas på ollonbete); förr ofta med särskild tanke på ekskog, t. ex. i uttr. ollone- och bökeskogar; vanl. om ä. förh. G1R 14: 281 (1542). Att Chronones Ållone och Bökeskogar .. förwändas til nytta. RF 1634, § 21. Afgiften för svin, som i ollonskog släppas. Möller Jordbr. 43 (1881). Heidenstam Folkung. 2: 3 (1907). —
-SKRIKA, f. l. r. [jfr t. eichelhäher o. det nylat. artnamnet Garrulus glandarius, båda med syftning på att fågeln livnär sig av ollon] (i vissa trakter) nötskrika. Linné Fauna nr 90 (1761). Ericson Fågelkås. 1: 55 (1906). —
-SKÅL. jfr ekollon-skål. Ållonskålarne på Ek och Bokträn. VetAH 1792, s. 53. —
-SKÖRD. Nordforss (1805). LAHT 1886, s. 213. —
-SOCKER. kem. ekollonsocker. NF 4: 290 (1880). —
-SVIN. (i sht om ä. förh.) svin som går på ollonbete l. fodras med ollon. LMil. 2: 88 (1687). Svinkreaturen blifva af ollonbete mycket morska och vilda. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 160 (1857). Karlfeldt FlBell. 140 (1918). särsk. (föga br.) ss. okvädinsord, om person. Visb. 3: 400 (c. 1700). Östergren (1933). —
-SÅDD. Ström Skogsh. 171 (1830). Kultur af ekskog utföres bäst genom ollonsådd. Haller o. Julius 72 (1908). —
-TECKEN. [efter t. eichel; jfr SvLittT 1947, s. 18 (med avbildning)] (†) på äldre spelkort: figur föreställande ekollon. Lind (1749; under eicheln). —
-TRÄD. (mera tillf.) ollonbärande träd; särsk.
a) (i sydvästra Finl.) om formen Quercus longepedunculata Lasch av trädet Qu. robur Lin., ek. BotN 1896, s. 9.
b) (†) till 1 b, i utvidgad anv. Ållon .., frukten af Ek, Bok, Annbok och Äkta Kastanie, hvilka träd jemte Hasseln benämnas Ållonträd. Fries Ordb. 144 (c. 1870). —
-TÄKT. skördande av ollon. Möller Jordbr. 42 (1881). —
-VÄXT. (ollon- 1720. ollone- 1659) (†) om tillgång på ollon. Mycken Ållonewäxt betyder .. starck Winter. Freund Alm. 1659, s. 7. Stiernman Riksd. 2365 (1720). —
-ÅR. om år med tanke på tillgången på ollon; äv. pregnant, om år med rik ollonskörd. Gott, rikt, medelmåttigt ollonår. FörarbSvLag 7: 298 (1692). Hvart 4:de år blir gemenligen ollonår. Dahlman Humleg. 44 (1748). SkogsvT 1903, s. 59.
B (†): OLLONE-FLÄSK, se A. —
-GILLE l. -GÄLLE. (-gelle 1537—1542. -gellet, sg. best. 1537—c. 1580. -gille 1539—c. 1580) (†) = ollon-gäld. G1R 11: 242 (1537). HH 20: 54 (c. 1580). —
-GÄLD, se A. —
-LEGA [fsv. aldin legha] utackordering av svin i annans ollonskog; jfr lega, sbst.2 1. (Han skall undersöka) hure ållenelägen i thetta åhr tilgår. G1R 25: 562 (1555). —
-SKOG, -VÄXT, se A.

 

Spalt O 620 band 19, 1950

Webbansvarig