| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OLYCKSFALL ω3lyks~fal2, n.; best. -et; pl. =.
1) (†; jfr dock 2) olycklig händelse l. tilldragelse, olycka (se d. o. 2); jfr FALL XII 1. Herren Gudh beware edher alle / Jfrån all sorg och olycko falle. Prytz OS A 2 a (1620); jfr 3. Dy skall iag älska dig alt intill Döden, / Trosz Olycks-Fall, trosz Afwund eller Nöden. Lucidor (SVS) 6 (c. 1670). Alla dessa olycks-fallen (dvs. olyckorna för Polen) trycka mig. Nordberg C12 1: 184 (1740; yttrat av Polens kardinalprimas). Hvilken hjertlöshet! / Du tyckes glädjas åt kamraters olycksfall (dvs. att de drunknat). Runeberg 5: 209 (1863). Spongberg Soph. 25 (1866).
2) [eg. specialfall av 1] olyckshändelse som åstadkommer kroppslig skada av sådan art att den sätter den därav drabbade mer l. mindre ur stånd att röra sig l. arbeta o. som i svårare fall kan medföra döden. Förekomma, förebygga ett olycksfall. Murberg FörslSAOB (1791; trol. i denna bet.). Jernvägsbolagens skyldighet att, vid inträffade olycksfall, utbetala ersättningar. BtRStP 1865—66, IV. 1: nr 108, s. 6. Arbetsgifvaren måste bära ansvaret för industriens olycksfall. Forssell Stud. 2: 13 (1884, 1888). Jag .. (har) aldrig varit utsatt för något olycksfall, såsom arm- eller benbrott. De Geer Minn. 2: 299 (1892). Lag angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete. SFS 1901, nr 39, s. 1. Hellström Malmros 313 (1931).
3) (†) tillstånd av olycka, olycka (se d. o. 1); olycksöde; jfr FALL XII 3. Ett frögde-lius / Som i alt olycks-fall / Lysa och lisa skal. Runius (SVS) 1: 77 (c. 1710). Detta slemma, detta dumma sällskap, / Med hvilket du skall dela olycksfallet (dvs. landsflykten). 2SAH 39: 194 (1864).
-FREKVENS. frekvens av olycksfall (inom visst yrke l. under viss tid o. d.). BtRiksdP 1891, I. 1: nr 23, ProtLagär. s. 24. —
-FÖRSÄKRA. (-fall- 1890. -falls- 1892 osv.) försäkra (se d. o. 2) mot olycksfall; jfr -försäkring; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. En värnepligtig, lif- och olycksfallförsäkrad, skattskyldig, kyrk- och mantalsskrifven medborgare. Hedenstierna FruW 260 (1890). Ett på arbetsgivares skyldighet att olycksfallsförsäkra sina arbetare baserat förslag. SvRiksd. II. 14: 110 (1934). —
-FÖRSÄKRING. (-fall- 1881—1927. -falls- 1882 osv.) försäkring (se d. o. 2) som avser att bereda ersättning vid kroppsskada på grund av olycksfall. FörsäkrT 1881, s. 48. Den obligatoriska olycksfallsförsäkringen av arbetare. HandInd. 862 (1927).
-SKADA, r. l. f. med. Vanlig sjukdom och icke olycksfallsskada föreligger, då rubbningen i hälsotillståndet icke förorsakats av en plötslig, skadlig inverkan. LbKir. 1: 616 (1920). —
Spalt O 647 band 19, 1950