Publicerad 1950   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
OLÄTT. [fsv. olätter] (†) icke lätt, tung; särsk. om kvinna: havande. Stiernhielm WgL 102 (1663). (Han) sände .. (kvinnorna) sedan olätta eller med barn hem til deras fäder och husbönder. Björner Samson 7 (1737). Schultze Ordb. 2549 (c. 1755). —
OLÄTTIAS, se olätas. —
OLÖDD, p. adj. (i sht i fackspr.) icke lödd. 1 gullkedh medh olödde lencker. BoupptSthm 16/2 1685. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 33. —
OLÖNAD, p. adj., äv. (numera bl. i bet. 1) OLÖNT, p. adj.1 (-ad 1688 osv. -t 1530 osv.) [fsv. olönadher, olönter]
1) motsv. löna, v.1 1.
a) om person: som icke får ngn lön (se lön, sbst.1 1) l. belöning (för viss värksamhet, visst uppträdande o. d.); obelönad. Ingen rättferdigher (skall) olönter, och ingen orättferdigh ostraffat bliffua. PErici Musæus 5: 306 a (1582). Dhen blijr intet olöhnt, som illa blijr löhnt. Grubb 145 (1665). Du skall icke bli olönt för din vänlighet. Östergren (1933).
b) om värksamhet, handling o. d.: som icke får ngn belöning. Gudh later ingen godh gerning wara olöönta. OPetri 2Post. 200 a (1530). Aldrig än beklagade sig ett rätt menniskoälskande hjerta öfver en olönt välgerning. Lehnberg Pred. 2: 103 (c. 1800). särsk. (numera bl. ngn gg arkaiserande) med indirekt obj. i uttr. icke bliva ngn olönt. Hwilken som giffuer enom aff thenna minsta en beghare kalt watn dricka .., Thet skal icke bliffua honom olönt. Mat. 10: 42 (Bib. 1541; Bib. 1917: Han skall ingalunda gå miste om sin lön). De anhöllo .. samfält, det jag ville giöra mit bästa, det skulle icke blifva mig olönt. Ullman GrefvHänd. 120 (1782).
c) (†) om straffvärd handling: som icke blir vedergälld l. straffad, utan vedergällning, ostraffad; jfr löna, v.1 1 c. Tegel G1 1: 67 (1622). Ondt blijr sällan olöhnt. Grubb 627 (1665). Af mig då skulle olönt lämnas / Hans grymhet, hans förakt? Adlerbeth Skald. 1: 52 (1777, 1797).
2) motsv. löna, v.1 3.
a) som icke erhåller lön (se lön, sbst.1 2) l. arvode (för viss arbetsprestation l. tjänst), icke lönad l. avlönad, oavlönad. Murberg FörslSAOB (1791). Olönade konsuler och vicekonsuler. SFS 1886, nr 69, s. 4. Därs. 1920, s. 954. särsk. a) (†) som icke har fått sin lön utbetalad. Thet folck ther äre olönte må han late bekomme theris lön. G1R 26: 129 (1556). Möller (1790, 1807).
b) om tjänst o. d.: oavlönad. Murberg FörslSAOB (1791). Olönade konsulat. SFS 1908, Bih. nr 5, s. 6. —
OLÖNLIG. (†) icke lönsam. EconA 1807, febr. s. 45 (1792). —
OLÖNNLIG. (-lön-) (†) icke lönnlig l. hemlig. Lind (1749; under unheimlich). —
OLÖNT, p. adj.1, se olönad. —
OLÖNT, p. adj.2 [till löna, v.2] (†) icke dold l. hemlig. Verelius 296 (1681). —
OLÖPNAD, p. adj. icke löpnad. Swedberg Ordab. (1722). Hallin Hels. 2: 568 (1885). —
OLÖSBAR3~02 l. ~20. omöjlig att lösa; olöslig; i sht bildl. (jfr lösbar 5 o. olöslig 4). Olösbara gåtor. AB 1845, nr 221, s. 3. Problemet är olösbart. Tenow Solidar 3: 79 (1907).
Avledn.: olösbarhet, r. l. f. 3SAH 13: 196 (1898).

 

Spalt O 663 band 19, 1950

Webbansvarig