| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OMBEVARAD l. OMBEVARAT l. OBEVARAD, p. adj.
(†)
1) oantastad; som lämnas i fred; trygg, säker; varpå inga anspråk göras; fritagen l. befriad från (ngt), kvitt (ngn l. ngt), som är utan (ngt) l. slipper ha att skaffa (med ngn l. ngt). Therföre wiliom wij ath tw tiigh medt samma skiip inthit befather wthan andtuordha thet skiiperen ighen frijth och om bewaredt. G1R 2: 44 (1525). Epter tusende menniskior wilia heller wara quinfolk wmbewarade än forloffua (dvs. avstå från) wijn och öll. OPetri Send. B 4 b (1528). Mistanken war så stoor, at the Tydzske wille jw gerna wara the Swenska vmbewaradhe, på thet the icke skulle haffua then faran at stadhen worde förradder rikesens råådh i händer. Dens. Kr. 151 (c. 1540). Haffuen tå j någor sådana lagh som han kan dömas effter, så måghen tå j taghan och döman, och lata migh wara medh honom obewarat. LPetri ChrPina e 1 b (1572). At tu och tijna .. Medgislare skulle frij och ombewarade åter komma vthi edert säkra behåld. Phrygius Föret. 16 (1620).
2) i uttr. vara ngn ombevarad för ngt, avstå från att av ngn utkräva ersättning för ngt. Waarom wij icke pligtughe wara honom aldelis wmbeuaradh för then schada han waara wndhersaatha giordhe. G1R 2: 241 (1525).
3) som försiktigt undviker att inlåta sig (med ngn). Blijff vmbewarat med then som vppenbarar hemligheter, och är en baktalare, och bedrägher med sina leppar. SalOrdspr. 20: 19 (öv. 1536).
Spalt O 718 band 19, 1950