| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OMEDVETEN ω3~medve2ten, äv. (i vissa trakter) ~mäd-, adj. -tet; -tne, -tna; -tnare. adv. -TET.
icke medveten.
1) som icke har vetskap l. begrepp l. uppfattning om l. förnimmelse av ngt visst l. som saknar medvetande (se MEDVETANDE, sbst. 2 b); som icke är på det klara med l. inser (innebörden l. betydelsen av) ngt o. d.; särsk. i uttr. omedveten om, i sht förr äv. av ngt l. (numera bl. ngn gg i vitter stil) ngt omedveten. (Att) fatta, huru den högsta Personligheten är på engång .. den omedvetnaste Natur och den sjelfmedvetnaste Ande. Atterbom PhilH 80 (1835). Blanche Våln. 79 (1847: af). Ahnlund GA 78 (1918: om). I dessa ängder skulle mänskor gå, / sin lycka omedvetna. Fogelqvist Minn. 185 (1930). — särsk. i utvidgad anv., om tillstånd l. ståndpunkt o. d.: vari l. varpå ngn icke är (klart) medveten om ngt (särsk. om sig själv l. yttervärlden l. innebörden i sina handlingar o. d.); jfr 2. Det omedvetna tillstånd, hvaruti sömnen hade försänkt (mr Pickwicks själ). Backman Dickens Pickw. 1: 28 (1871). Strindberg NRik. 66 (1882; om ståndpunkt).
2) som icke är föremål för (ngns fulla) medvetande; särsk. om egenskap l. handling o. d.: som egenskapens bärare resp. den handlande osv. icke vet om l. är på det klara med l. vars karaktär l. innebörd han (l. hon) icke (tillfullo) inser l. är medveten om. En omedveten humor tyckes .. spela i hvar enda rad (i Almqvists ”Tintomara”). CorrespUps. 1835, nr 18, s. 3. Man kan .. säga, att en del af vårt medvetenhetsinnehåll är (relativt) omedvetet. Larsson Psyk. 48 (1896). Hon lutade sig tillbaka .. i samma omedvetna flickaktiga behag. Hallström Händ. 332 (1927). — särsk.
a) i sht psykol. o. filos. i uttr. det omedvetna, vad som icke är föremål för medvetande; särsk. dels om fysiologiska funktioner som icke äro psykiska l. föremål för psykiska akter l. om psykiska funktioner som icke äro reflekterade l. avsiktliga l. självmedvetna, dels, i den tyske filosofen E. v. Hartmanns (1842—1906) filosofi, om den odifferentierade metafysiska enhet vari icke ännu (l. icke längre) finnes en differens mellan medvetandet (subjektet) o. det varom subjektet är medvetet (jfr 1); äv. i uttr. ngns omedvetna l. omedvetet själsliv o. d., om (psykiska) funktioner (hos ngn) av ovan angivet slag; jfr UNDERMEDVETEN. SvTidskr. 1872, s. 381. Verldsprocessens väsen eller det omedvetnas filosofi. Stuxberg Hartmann (1877; boktitel) [efter t. philosophie des unbewussten]. Det omedvetna, hvilket jag obetingadt håller för den enda härden för vårt psykiska och fysiska könslif. Hansson Kås. 161 (1897). Vi måste .. ge mera akt på rösterna från vårt omedvetna. Larsson Världskris. 57 (1917, 1920). 3NF 19: 1053 (1933).
b) i utvidgad anv., med huvudord betecknande person: som är ngt utan att veta om det; jfr 1. Wecksell SDikt. 299 (1861). I fullständig avsaknad av humor hade han just på denna grund blivit stadsfullmäktiges omedvetne driftkucku. Hellström Malmros 41 (1931).
c) ss. adv.: utan att falla inom medvetandet l. utan att ngt l. ngts karaktär l. innebörd (klart) uppfattas l. inses o. d.; stundom övergående i bet.: instinktivt l. automatiskt l. ofrivilligt; äv. i uttr. omedvetet för ngn l. ngn omedvetet, utan att ngn vet om l. (klart) uppfattar ngt. (Riddarvisorna) äro .. halft omedvetet framsprungna producter af en ädel tid. Hammarsköld SvVitt. 1: 18 (1818). (Tänkandets) allmänna och nödvändiga Lagar och Former, hvilka hvarje tänkande väsende .. omedelbart eller likasom omedvetet (instinktmessigt) följer. Afzelius Log. 1 (1847). Det är ett nödvändigt villkor för själslifvets utveckling, att många akter ske omedvetet. Larsson Psyk. 49 (1896). Honom (dvs. Runeberg) själf omedvetet mötte honom .. (i vissa serbiska folksånger) en fläkt från den antika (litteraturen). Sylwan SvLit. 243 (1903).
Ssg: omedvetenhets-tillstånd. (mera tillf.) tillstånd av omedvetenhet; särsk. till omedvetenhet 1. Mörne Liv 41 (1925).
Spalt O 744 band 19, 1950