| Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MEDVETANDE me3d~ve2tande, äv. (i vissa trakter) mä3d~, n.; best. -et; pl. (i konkretare anv.) -en.
1) (†) förhållandet att ngn jämte ngn annan l. andra har vetskap om ngt. Protocolls-Secreteraren Johan von Engeström, emot hvilken misstankar om medvetande och delaktighet i detta brott yppats (osv.). PH 15: 250 (1792). Dalin (1853).
2) förhållandet l. tillståndet att vara medveten om ngt.
a) med tanke på visst föremål för den psykiska processen: vetskap, kännedom, begrepp, uppfattning, insikt, (tydlig) förnimmelse; äv.: (stark, utpräglad) känsla för ngt, klar insikt om innebörden av ngt o. d.; i sht i uttr. medvetande om l. av ngt. Komma till medvetande om ngt. Handla i fullt medvetande om att det man gör är orätt. Det ligger en tillfredsställelse i medvetandet att man gjort sin plikt. Vakna, väcka ngn, till medvetande av ngt, komma resp. göra att ngn kommer till klar insikt om ngt. Hasselroth Campe 15 (1794). Obekymrad om ett bifall som .. skänkes af fruktan .. går den sanne hjelten till sitt mål, styrkt af sitt eget medvetande om de stora pligter han uppfyller. Granberg Dram. 72 (1811). Vi känna .. vår egen själ blott genom vårt inre omedelbara medvetande af hvad i henne föregår. Boström 2: 76 (1838). I medvetandet av sin bergfasta ekonomiska grund, .. växte .. (fabrikören) i .. självtillräcklighet. Hellström Malmros 45 (1931). — jfr GUDOMS-, GUDS-, JAG-, PLIKT-, SJÄLV-, SPRÅK-MEDVETANDE m. fl. — särsk.
α) i vissa numera obr. anv.; särsk. i sådana uttr. som komma till ngns medvetande, bliva medveten för ngn; utan ngns medvetande, utan ngns vetskap (jfr 1). Boëthius Sedel. 60 (1807). Almqvist TreFr. 1: 23 (1842).
β) i uttr. det allmänna medvetandet, allmänhetens kunskap l. kännedom l. uppfattning l. åsikt om ngt; äv. mer l. mindre personifierat; delvis med anslutning till b. Så länge det allmänna medvetandet icke klart fattat djurplågeriet såsom en brottslig och straffvärd handling (osv.). SvAlm. 1881, s. 43. Föreställningar som ingått i det allmänna medvetandet. Hedén 3: 280 (1923).
γ) förhållandet att vara medveten om sitt eget värde, sin styrka, sina möjligheter, målet för ens strävanden o. dyl. (o. därmed förbunden inre o. yttre säkerhet), självmedvetenhet; äv.: starkt utpräglad känsla för sin nation l. samhällsgrupp o. d.; med förklarande bestämning l. i ssg. Det nationela medvetandet. Hildebrand Medelt. 1: 17 (1879). jfr KLASS-, NATIONAL-, SJÄLV-MEDVETANDE.
b) utan tanke på ngt visst föremål för den psykiska processen; särsk. dels om sammanfattningen av samtliga de psykiska processer varigm en levande varelse uppfattar sig själv l. yttervärlden, dels om förmågan av dylika processer, stundom om ett (immateriellt) psykiskt organ tänkt ss. säte därför. Medvetandets tröskel [jfr t. die schwelle des bewusstseins], bildl., för att beteckna gränsen mellan det medvetna o. det undermedvetna. Det rena medvetandet, som Kant kallar Medvetandets transcendentala Enhet. VStyckUplKantPhilos. 35 (1798). Vid åskådningen [är (det) en] jämn och odelad verksamhet af alla förmögenheterna, förstånd och sinnlighet, som tilsammans utgöra [det] fullständiga medvetandet. Höijer 3: 134 (1810). Hvarje atom har ett slags medvetande, om än af lägsta slag, en irritabilitet, ett sträfvande. Rydberg Varia 57 (1890, 1894). Leibnitz fattar .. medvetandet i den trängre meningen af sjelfmedvetande eller föreställning om sjelfva perceptionen. Rein Psyk. 2: 244 (1891). Idealismens konstlära, som menar att skalden undfår sina motiv ur medvetandets djup. Ahlström UnderbRes. 37 (1942). — jfr DAGS-, DRÖM-MEDVETANDE. — särsk. psykol. o. psykiatr. konkretare, i fråga om personlighetsklyvning. Atterbom PhilH 210 (1835). (På sinnessjukhuset finnes) en individ, som är klufven i 6 relativt skilda medvetanden. SDS 1901, nr 114, s. 2.
c) [jfr a, b] en människas allmänna kännedom om ngts väsen o. lagar; i sht i fråga om en mera instinktiv, diffus uppfattning, övergående i bet.: känsla, sinne; i sht i uttr. religiöst, sedligt medvetande. Melin JesuL 1: 3 (1842). Politiskt medvetande. Kræmer Orient. 204 (1866). Det sedliga medvetandet. Nyblæus Statsm. 127 (1882). Det religiösa medvetandet. Fehr Und. 2 (1894). — jfr KONST-MEDVETANDE.
3) (†) samvete; stundom svårt att skilja från 2. Gör aldrig något, som medvetandet icke gillar. JulhälsnLinköp. 1909, s. 126 (1806). Jugurtha .. började .. att intagas af fruktan för hvad hans onda medvetande sade honom att han förtjent. Ritterberg Sall. 181 (1832). 2SAH 38: 193 (1863).
4) om det tillstånd vari en levande varelse befinner sig, då hon icke är medvetslös (se d. o. 3); jfr SANS. Vara vid, komma till medvetande. Förlora, återfå medvetandet. Sundén (1887). (Han) befanns .. icke blott icke död, men vid fullt medvetande. Hallström Händ. 44 (1927).
Spalt M 687 band 17, 1943