Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MEDVETANDE me3d~ve2tande, äv. (i vissa trakter) mä3d~, p. adj.; n. =.
Etymologi
[jfr d. medvidende, t. mitwissend (i bet. 1); av MED, prep. o. adv., o. VETANDE, p. pr. av VETA, väsentligen efter lat. conscius (jfr MEDVETEN)]
1) (†) som jämte ngn annan l. andra har vetskap om ngt (särsk. om ngt brottsligt l. olovligt), invigd i ngt; äv. i uttr. medvetande om l. av l. (ut)i l. till ngt. Chenon Heywood 1: 21 (1772). Mera än 400 menniskor voro medvetande om förberedelserna till detta steg, utan att någon röjde hemligheten. Ekelund NAllmH 1: 69 (1833). Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 213 (1835: medvetande af). Afzelius Sag. 5: 176 (1843: medvetande till). Böttiger 6: 19 (c. 1875).
2) (numera föga br.) = MEDVETEN 1.
a) = MEDVETEN 1 a; vanl. i uttr. vara o. d. medvetande om l. av ngt. Wåhlin Bastholm 206 (1791). Falstaff .. är medvetande av det löje, han väcker. Törneros Brev 2: 420 (c. 1830; uppl. 1925). Medvetande om stundens betydelse. Ödman UngdM 2: 194 (1878, 1881). WoH (1904). särsk. (†) i uttr. vara ngt medvetande, vara sig medvetande om l. av ngt o. d., vara medveten om ngt. Wåhlin Bastholm 194 (1791). De store mästarne, medvetande det menskliga lifvets korthet. Wieselgren SvSkL 5: 272 (1849).
b) = MEDVETEN 1 b slutet. Intelligensen eller den medvetande verksamheten. Leopold 4: 246 (c. 1820).
3) (numera mindre br.) = MEDVETEN 2. Boström 1: 140 (c. 1830). Menniskan är en medvetande, intelligent varelse. Grubbe FilosOrdl. (c. 1845). Ribbing Anthr. 13 (1861).

 

Spalt M 689 band 17, 1943

Webbansvarig