| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
OMELODISK. som karakteriseras av brist på l. saknad av melodi; stundom övergående i bet.: missljudande, oskön, sträv; äv. (mus.): icke överensstämmande med melodikens lagar; äv. i utvidgad anv., om ord o. d.: som har en för örat oangenäm klang. Omelodiska rop. Atterbom Minn. 17 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Hagberg Shaksp. 1: 219 (1847; i utvidgad anv.). Bi-ätarens läte är endast ett omelodiskt pip. NF 2: 598 (1877). Äldre tonsättare ansågo öfverstigande intervaller såsom omelodiska. Wegelius Musikl. 1: 21 (1888).
Spalt O 747 band 19, 1950