| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
OMGÖRA, v., -ing (SPF 1859, s. 726), -ning (Fatab. 1917, s. 60 (1733), Därs. 1917, s. 69). (om- 1563 osv. um- (vm-) 1546—47)
1) [jfr fsv. umgöra, skaffa ur vägen, besegra, fördärva m. m., isl. gera um við e-n, göra av med ngn, döda ngn, mlt. ummedōn, ä. t. umtun, kasta till marken, besegra, döda] (†) göra (ngt) om intet; kullkasta (ngt); avskaffa (ngt); upphäva (ngt); jfr om, prep. o. adv. I 44, III 4 a. Konung Attulph wille Rom förstöra, / Placidia monde thet omgöra. Chronander Bel. B 4 b (1649). Omgiöra förkjusning (dvs. upphäva förtrollning). Serenius O 2 b (1734). Hvart skulle det väl leda, om man .. skulle tilltro sig omgöra alla skedda politiska orättvisor? Fries BotUtfl. 3: 128 (1857, 1864).
2) till III 7: (grundligt) bearbeta l. behandla (ngt) så att det blir (väsentligen) annorlunda (bättre); ombilda l. (om)ändra l. förvandla (ngt till ngt); göra om (ngt); äv. med abstr. obj.; jfr göra om 1. GripshR 1546—47. Oluff kanngiutare bekommet (betalning) föhr en hop Then (dvs. tennpjäser) han hafuer omgiordt. HovförtärSthm 1619—20 A, s. 36. Verktyg som blifvit omgjorda till andra verktyg. Nilsson Ur. I. 1: 51 (1839; rubrik). Napoleon gjorde Europas historia och omgjorde Europas karta. 2SAH 60: 109 (1883). Tengroth Törst 56 (1948).
3) till III 7: upprepa (ngt), göra om (ngt); jfr göra om 2. VetAH 1749, s. 108. Jag omgjorde .. mina försök och .. dessa gåfvo någorlunda enstämmiga resultat. Därs. 1811, s. 179. TT 1900, M. s. 76. —
(I 1) OMGÖRDLA. (numera föga br.) spänna l. binda en gördel l. ett rep o. d. omkring (ngn l. ngt); särsk. med av prep. med inledd bestämning; förr äv. oeg., i uttr. omgördla sig i guld och silver, kläda sig i guld och silver; jfr omgjorda 1 (b). Omgördla sig j Guld och silfwer. ALaurentii Ciegler 503 (1620). (Franciskus bar) blott en rock, som han omgördlade med ett rep. Lovén Dante 3: Anm. 88 (1857). Östergren (1933). 2) (mera tillf.) i utvidgad anv., = omgjorda 2 a. (Konverter-)Ugnens mittelparti är omgördlad med en kraftig järnring. NoK 4: 147 (1921). 3) (i poesi l. vitter stil, numera mindre br.) = omgjorda 3 slutet. Stagnelius (SVS) 2: 272 (1821). Den skandinaviska inlandsisen omgördlades af den arktiska floran. Nathorst JordH 966 (1894). Östergren (1933). jfr hav-omgördlad, p. adj. —
(I 1) OMHALSA, -ning (Serenius (1734; under accolade), Dalin FrSvLex. 1: 8 (1842)). (†) slå armarna om halsen på (ngn), falla (ngn) om halsen. Kolmodin QvSp. 1: 126 (1732). Meurman (1847). —
(I 21, 25) OMHANDLA. (i utpräglat skriftspr.) behandla (ngn l. ngt) i tal l. skrift, avhandla, dryfta; äv. (föga br.) i utvidgad anv., om muntlig l. skriftlig framställning: handla om (ngn l. ngt). SvTr. V. 1: 157 (1603). (Han har) wetat alt, hwad som på riddarhuset omhandlat blifwit. PrästP 1: 73 (1719). Tvenne (run)-stenar, ristade af samma man och båda omhandlande en man vid namn Ulf. Fornv. 1909, s. 60. Sahlin SkånFärg. 14 (1928). —
(III 8) OMHINNA, v. hinna förbi (ngn l. ngt); äv. bildl. Adlerbeth Æn. 194 (1804). Genast Eumelos’ hurtiga ston omhunno de andra. Johansson HomIl. 23: 376 (1848). JernkA 1879, s. 380 (bildl.). —
(I 12) OMHJÄRTENHET, r. l. f. (†) i uttr. omhjärtenhet om ngn, (i handling visat) hjärtelag för l. medlidande med ngn. Din Siäls omhiärtenhet om dem, som stått i nöd. Rydelius Vitt. 68 (1719). —
(III 7) OMHOPP, n. idrott. handlingen att hoppa på nytt, förnyat hopp. Svensken Jansson blev sjätte man efter flera omhopp. SvD(A) 1924, nr 183, s. 11. —
(III 7) OMHUGGA, -ning. (i fackspr.) på nytt bearbeta (ngt) gm huggning o. d.; tillhugga (ngt) på nytt. Sandstenens omhuggande. Brunius Metr. 260 (1836). Nilsson ArkeolUppt. 23 (1933). särsk. med avs. på filar o. d.; jfr hugga, v.1 8 h. Filar som genom begagnande blifvit slöa, låter man ofta omhugga och omhärda. Eneberg Karmarsch 2: 642 (1862). Landsm. XVIII. 1: 14 (1912). —
(I 12, 16, III 3 b) OMHUGSA, -an (Stiernhielm Lycks. 1 (1650, 1668), Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 1 (1868)), -ning (Browallius HistNat. 6 (1737), Lind 1: 1749 (1749)). (-hogs- 1704—1782. -hougs- 1678. -hugs- (-huchs-, -hugx-, -hux-) 1642—1868) [fsv. umhughsa] (†) tänka (grundligt o. allsidigt) på (ngt); betänka (ngt); tänka sig för; ha omtanke l. omsorg om (ngn l. ngt), draga försorg om (ngt). Stiernhielm Lycks. 1 (1650, 1668: Omhugsan). Bediandes .. at nådigst måtte befallas at jahg ey så hård fängslad om dagen åt minstone mine saker ok bestelningar omhuxa kunde. 3Saml. 7: 46 (1670). Om Wahlborgemässe dagh skall Synen angåå; imedlertijdh omhugses huadh Nämbdh dher till skall wählias. HSH 39: 345 (1677). Vår egen välfärd kräfver vårt omhugsande och vår omtanka. 2RARP 13: 4 (1742). En lika ädel omhugsan hade denna drottning sjelf (dvs. Kristina) skänkt åt det tyska Greifswald. Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 1 (1868). särsk.
a) refl.: tänka sig för; tänka på (huru osv.); äv. i uttr. omhugsa sig om l. efter ngt, gm eftertanke söka skaffa sig l. komma på (en utväg o. d.); se sig om efter (ngt). Schroderus Modersch. Föret. A 3 a (1642). Rätten finner skäligt att Israel må sig till nästa ting om vidare skäl omhugsa. NoraskogArk. 6: 238 (1674). På thet dhe så mycket Bättre dheruthinnan måtte sig omhugssa och Betänckia. VDAkt. 1691, nr 133. Högste Domstolen .. må omhugsa sig efter skäl att slippa ifrån saken, bäst den gitter. Crusenstolpe CJ 2: 165 (1845).
b) i p. pf. i adjektivisk anv.: som tänker sig för; som tänker på l. har omtanke (om ngt). (Jag) är .. omhogsader om alt thet, som kan (undervisnings-)wärket beforderligit wara. KyrkohÅ 1901, s. 239 (1704). EconA 1807, febr. s. 53 (1792). —
(I 12, III 10) OMHULDA, -an (i vitter stil, Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 312 (1876), Berg ModAmer. 141 (1925)), -ande, -nad (i vitter stil, Lovén Dante 2: 172 (1857), KyrkohÅ 1919, s. 95), -ning (tillf., Atterbom Siare 2: XI (1843), Östergren (1933)); -are (tillf., Spongberg Soph. 61 (1866), UNT 1933, nr 265, s. 2).
1) med avs. på person l. annan levande varelse: visa (ngn) godhet l. välvilja; (kärleksfullt l. vänligt) vårda sig om (ngn) l. sörja för l. tillgodose (ngns) behov l. intressen; taga sig an (ngn); pyssla om (ngn); äv. i utvidgad anv., om (abstrakt) sak. De .. som, omhuldade af .. (G. III:s) kungliga ädelmod, hoppades (osv.). Phosph. 1811, s. 37. Hon gladdes .., då hon såg, huru den ena af ladugårdspigorna omhuldade djuren. LbFolksk. 80 (1890). Eric bäddade åt henne med sidenkuddar på chäslongen, och hon lät honom omhulda sig. Lundegård Tit. 313 (1892). De ännu kvarvarande gästerna omhuldades på ett mönstergillt flott sätt. Hellström Malmros 291 (1931).
2) med (vanl. mer l. mindre abstr.) sakobj.: omfatta (ngt) med kärlek l. intresse; vårda sig om (ngt); gynna (ngt) l. söka befrämja (ngt); skänka (ngt) sitt stöd; (på grund av intresse) låta (ngt) ofta komma till utförande l. behandling o. d. Den ed, min vän, du mig frivilligt gaf / I detta hjerta lefver dyrt omhuldad. Hagberg Shaksp. 2: 286 (1847). Vi .. få bevittna en galizisk invandring, iscensatt av fosterlandsälskande kapitalister och omhuldad av den fosterländska pressen. Lidforss OndMakt. 8 (1909). OoB 1930, s. 640. Nu omhuldar han sitt utseende och sina kläder mer än någon annan. Moberg Sedebetyg 291 (1935). —
(I 12, 16, III 3 b) OMHYGGA, f. (-hyggia) [jfr d. omhygge, omsorg, ävensom fsv. hyggia, eftertanke, förstånd] (†) vaksamhet, försiktighet. Verdsens fals ok flärd är all omhyggia värd. SColumbus Vitt. 99 (c. 1670). —
(I 12) OMHYGGA, v. (-a c. 1715—1760. -ia 1638) [jfr d. omhygge] (†) ha omsorg om (ngn l. ngt); vårda sig om (ngn l. ngt); jfr hygga, v.1 2. Schroderus Albert. Dedik. 2 b (1638). Jag .. har förmodel(ige)n icke heller underlåtet at i rättan tid efter behof omhygga kyrckjorne. VDAkt. 1760, nr 211. —
OMHYGGLIG. (om- 1664 (: oomhyggelig)—1734. um- (vm-) 1535. -hyge- 1734. -hygge- 1535—1664 (: oomhyggelig)) [jfr d. omhyggelig; till omhygga, sbst. o. v.] (†)
2) fylld av oro l. bekymmer l. göromål o. d. Thenne tiidhs vmhyggelige lege[n]hett. G1R 10: 44 (1535). jfr o-omhygglig. —
(II 1 c) OMHYLLE. (†) hölje. Wikström ÅrsbVetA 1826, s. 23. (Trikiner) inneslutna i ett kalkartadt omhylle. Hallin Hels. 2: 431 (1885). —
OMHYVLA, -ing. (-hyvl- (-hyfl-) 1791 osv. -höfl- 1675)
1) (†) till III 1 b, i fråga om kritik: nedgöra (ngt), gå illa åt (ngt); jfr hyvla 3. Verelius Run. 6 (1675).
(I 12, 16, III 3 b) OMHÅG l. OMHUG. (-hogh 1646. -hug c. 1620—1727) [jfr ä. d. omhogh, umhug, d. omhu] (†) = omhåga. Visb. 1: 270 (c. 1620). Hvad hos ehr på bön och omhug brister. Brenner Pijn. 25 (1727). —
(I 12, 16, III 3 b) OMHÅGA l. OMHUGA l. OMHÅGE l. OMHUGE. (-huga 1622—1723. -huge (-gh-) 1603—1655. -håga (-ho-, -gh-) 1597—1796. -håge (-ho-) 1591—c. 1755) [y. fsv. umhughi (PMSkr. 671, 704); jfr omhåg] (†) omtanke, omtänksamhet; omsorg(er); omvårdnad; strävan; flit. Med störste fliit och omhoge. SvTr. V. 1: 65 (1591). Tuchtemestare, Hwilkas omhåga wore, at the (osv.). Gyldenhielm Capt. 9 (1649). Swedberg Ungd. 448 (1709). Omhoga för landets väl. 2VittAH 5: 210 (1790, 1796). —
(I 12, 16) OMHÅGAD l. OMHUGAD. (-hog- 1695. -hug- 1648—1723) (†) som har sina tankar riktade på ngt; gynnsamt stämd; intresserad. Ähr ded mitt rådh, at du förnembligen blijff:r omhugader huru du må uthföra medh skääl din commission. AOxenstierna Bref 4: 526 (1648). 2RA 1: 204 (1723). —
OMHÅGSAM l. OMHUGSAM. (-hog- 1705 (: omhogsamhet)—1760. -hug(h)- 1706 (: omhugsamhet)—1889. -håg- 1797) [avledn. av omhåg o. omhåga] (†) som tänker sig för; omtänksam; omsorgsfull; aktsam, försiktig; äv. i utvidgad anv., om (abstrakt) sak. Emedan man ei tillfyllest kan vara omhugsam. PrästP 1: 304 (1720). Få äro de som med omhugsam vård sköta denna växten (dvs. vänskapen) inom egna hjertan. Lantingshausen Young 1: 52 (1787). (Kvinnan) vare städs vid gladt sinne, omhugsam uti husets värf. Bergstedt Öfv. 91 (1845). Björkman (1889).
Avledn.: omhågsamhet l. omhugsamhet, r. l. f. (†) Swedberg SabbRo 115 (1705, 1710). Slägtregisterna .. synas .. i många fall vara uppgjorda på måfå, utan någon särdeles omhugsamhet. SvBL 4: 196 (1862). —
(I 12, 16, III 3 b) OMHÅGSEN l. OMHUGSEN l. OMHÅGSE l. OMHUGSE. (om- 1528—1834. um- (vm-) 1541—1716. -hogse 1528—1749. -hogsen 1729—1745; jfr Swedberg Lefv. 573 (1729; med uppgift att K. XII vid ett samtal föreslagit omhogsen ss. översättningsord för fr. curieux). -hugse (-hw-) 1667—c. 1755. -hugsen (-hux-) 1669 (: omhugsne, pl.)—1834 (: omhugsna, sg. best.)) [jfr hågsen] (†) som tänker på l. bemödar sig om ngt; omtänksam; omsorgsfull; försiktig; mån om ngt; gynnsamt stämd, välvillig; äv. i utvidgad anv., om (abstrakt) sak. Christus är omhogse och wakar offuer hans fåår. OPetri 1Post. 41 b (1528). Een wijs menniskia är vthi allo thesso vmhogse, och tagher sig wara för synder. Syr. 18: 27 (Bib. 1541; Apokr. 1921: är på sin vakt i allt). Om the voro så omhogse, at söka Guds nåd och vänskap .., som (osv.). Spegel SalPräd. 235 (c. 1710). I högsta måtto granlaga och omhuxen, at rätt indela och nyttja tiden. Gadd ÅmVetA 1770, s. 43. Roos FamArkiv 322 (i handl. fr. 1834; om kritik).
(I 1, III 1) OMHÅLLA, v.1 (†) hålla om (ngn l. ngt). Konvulsivt omhölls jag af henne. Almqvist Skälln. 59 (1838). Dalin (1853).
Spalt O 782 band 19, 1950