Publicerad 1950   Lämna synpunkter
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
(I 1, III 1) OMHÖLJA, v., -ning; -are (tillf., Rydberg Myt. 2: 13 (1889)). (-hyllades, ipf. pass. 1835. -hylles, pr. sg. pass. 1763. -hyl(l)t, p. pf. n. 1712—1752. -hölgd, p. pf. c. 1755—1791. -hölgning, vbalsbst. c. 1755. -hölgt, sup. 1761. -hölj- c. 1755 osv.) [fsv. umhylia] anbringa ngt höljande l. skylande omkring (ngn l. ngt); vanl. med av prep. med inledd bestämning angivande visst höljande l. skylande föremål o. d.; äv. (med saksubj.): höljande l. skylande befinna sig omkring (ngn l. ngt); ss. vbalsbst. -ning förr äv. konkret: (om)hölje; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. De gamla hwilkas förstånd med willfarelses mörker ännu war omhylt. KKD 12: 432 (1712). At .. gifva sig med blotta hufvudet .. ut i stränga kölden, då den öfriga kroppen omhylles med de tjockaste pälsar. Schultzenheim PVetA 1763, s. 31. Liksom en mäktig ande snarast förtär och spränger sin kroppsliga omhöljning, .. så (osv.). Tegnér (WB) 9: 337 (1843). Den vår jord omhöljande luften. Carell o. Edelstam 13 (1916). jfr dim-, moln-, natt-, skugg-omhöljd. —
(II 1 c) OMHÖLJE. ngt som befinner sig runt omkring ngt annat o. höljer l. skyler det; hölje; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Atterbom PhilH 475 (1835; bildl.). I döden afkläder sig menniskan sitt gröfre omhölje. Rydberg Sägn. 25 (1874). (Elektrisk) ledning, som är försedd med sådant isolerande omhölje, att den (osv.). SFS 1902, nr 137, s. 3. Wirgin Häls. 2: 71 (1931).

 

Spalt O 787 band 19, 1950

Webbansvarig