Publicerad 1950   Lämna synpunkter
OMISSION, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. omission; av senlat. omissio (gen. -ōnis), vbalsbst. till omittere (se OMITTERA)]
(†) underlåtenhet, uraktlåtande, försummelse; äv.: utelämnande, utelämning. Schroderus Dict. 110 (c. 1635). LittT 1796, s. 37. Ekbohrn (1904).

 

Spalt O 791 band 19, 1950

Webbansvarig