| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
1) (†) i p. pf., om ngt höljande l. skylande: kastad l. svept om (ngn l. ngt); jfr OM, prep. o. adv. I 1, III 1. (De voro) helt uti pantzer klädde och utanpå gröna attlask-råckar så neglegeant omkastade, att heela högra axlen och sijdan syntes. KKD 5: 217 (1711). Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 82 (1856; i bild).
2) (†) kasta (ngt) hit o. dit l. så att det utför en kretsformig rörelse; äv. bildl.; jfr OM, prep. o. adv. III 2 b. Den, som omkastas i verlden, bör kunna utstå godt och ondt. Dalin Vitt. 4: 15 (c. 1730). (Hålet i bärget) har blifvit giordt af någon lös sten, som derinne blifvit omkastad af vågorne. Dens. Hist. 1: 8 (1747).
3) (numera föga br.) vända (ngt) åt annat (särsk. motsatt) håll l. på andra (motsatta) sidan l. upp o. ned; förr äv. intr.: vända sig åt annat håll l. i annan riktning; jfr OM, prep. o. adv. III 4 a. I thet Hans Furstelige Nådhe sin hest umkastade, bleff hesten skuthen. G1R 22: 472 (1551). Då bjelken var omkastad, fanns han skadad på undra sidan. Murberg FörslSAOB (1791). Slutligen beströs .. (fåglarna) med litet mjöl och fint stötta enbär, omkastas några gånger samt anrättas med en klar sauce. Sjöberg Singstock 117 (1832). Omkastar hästen, lät vara åt höger, så (osv.). Ehrengranat Ridsk. II. 1: 61 (1836). Lämpligast begagnas hövändaren till omkastning af gräset, då det är halftorrt. Arrhenius Jordbr. 3: 183 (1861). (†) Wij leggiom hestomen betzl j munnen, så ath the lydha oss, och vmkastom theras hela krop. Jak. 3: 3 (NT 1526). — särsk. (†) i uttr. bära sitt gevär omkastat, bära sitt gevär upp o. ned (med fattning om gevärspipan); med omkastat gevär, med geväret upp o. ned. HC11H 7: 138 (1676). Wrangel Tact. 48 (1752).
4) tekn. med avs. på apparat(del), elektrisk ström o. d.: (hastigt) vända i annan (motsatt) riktning; äv. övergående i bet. 7: ändra (en maskins o. d. rörelse- l. rotationsriktning); jfr OM, prep. o. adv. III 4 a. Fock 1Fys. 620 (1855). Då tåget .. passerade .. befans .. vexeln omkastad och lokomotivet löpte in på sidospåret. VL 1894, nr 236, s. 2. 2UB 9: 666 (1906).
5) bringa (ngt) att falla l. störta omkull, kullkasta (ngt); numera bl. ngn gg bildl.; förr äv. refl.: gå under o. d.; jfr OM, prep. o. adv. III 4 a. Sanferdighe leppar bestå ewinneliga, men en falsk tunga vmkastar sich med hast. SalOrdspr. 12: 19 (öv. 1536; Bib. 1541: beståår icke lenge). Han försetter berghen förr än the thet förnimma, hwilken (dvs. vilka) han j sinne wredhe vmkastar. Job 9: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: omstörtar). En mur med rektangelformig profil har tillräcklig stabilitet mot en kraft, som vill omkasta densamma, när dess bredd är en tredjedel af höjden. Rothstein Byggn. 284 (1857). Är det sant .., att du längtansfullt väntar min dödsstund för att få omkasta mina dagars och nätters verk? Heidenstam Karol. 2: 244 (1898).
6) (numera bl. mera tillf.) (plötsligt) ändra (ngts) läge l. lägeförhållandet mellan (ngts) beståndsdelar l. enheter; kasta (ngt) i oordning l. om vartannat l. huller om buller; jfr OM, prep. o. adv. III 4 b, 5. Vid palats-takets (på Assurbanipals palats) nedstörtande hafva naturligtvis de hyllor, på hvilka .. (lertavlorna) antagligen varit lagda, krossats och dokumenterna omkastats. UVTF 12: 86 (1875). Kalk-lagret bragtes .. ur jemnvigt, så att .. delar deraf omkastades i det läge, hvaruti de nu befinna sig. Bergman GotlSkildr. 328 (1882). AtlFinl. 3: 12 (1899).
7) i utvidgad l. bildl. anv. av 3 o. 6, med avs. på ngt mer l. mindre abstrakt; särsk.: låta (olika saker) byta plats (o. komma i oriktig ordningsföljd i förhållande till varandra l. i en ordningsföljd som icke är den normala l. vanliga); på detta sätt rubba (en ordningsföljd); (plötsligt) förändra (ngt, särsk. så att det förvandlas till sin motsats l. så att dess förhållanden bli motsatta de förutvarande). Emporagrius Cat. A 2 b (1669). Wi få icke, ei heller kunne wi vmkasta Gudz ordning. Swedberg Cat. 501 (1709). Undersats och Slutsats .. kunna (i den disjunktiva slutledningen) omkastas. Snellman ElCurs 2: 115 (1840). Reduktioner, som omkastat alla förmögenhetsförhållanden i landet. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: Föret. 1 (1856). (Skrivfel bestående i) uteglömda eller omkastade bokstäfver och ord. Lundell Rättstafn. 104 (1886). Den 1 november 1796 omkastades rollerna. Oxenstierna återinsattes i sitt ämbete, och Reuterholm sjönk inom kort i fullkomlig onåd. Lamm Oxenst. 324 (1911). — särsk.
a) (†) i uttr. omkasta med ngn, ändra ngns förhållanden (till det motsatta). Men Gudh haffuer doch medh them sielff omkastat, och mitt j största mishopningen, haffuer han them lijffuet och helsan igen giffuit. PPGothus Und. Ii 2 b (1590).
b) (†) med avs. på håg o. d.: komma att gå i annan (motsatt) riktning, (grundligt) förändra. Tu kan säya, at een högh och öfwernaturligh orsaak .. hafwer hans (dvs. Paulus’) hugh och sinne omkastat. Sylvius Mornay 680 (1674).
c) (†) refl.: ändra sig, förändras; slå om. Troo eÿ för venner alla, / som sig till eder holla, / mädan alting väll tillståår, / men vell sig löckan omkastha, / huilcka tå äre trofasta, / J snarligha vetha fåå. Visb. 1: 285 (c. 1620). Om wij vthi wåra siukdomar hafwa så stoort förstånd behållit, at wij kunna känna, huruledes the sigh förandra och omkasta, at Pulszen slår hastigt eller långsamt .., så kunna wij (osv.). Sylvius Mornay 287 (1674).
8) lant. med avs. på spannmål; dels (numera knappast br.): omskovla (spannmål) för att vädra o. torka den o. d., dels (i sht förr): på nytt ”kasta” (spannmål) för att rena den; jfr OM, prep. o. adv. III 5, 7 samt KASTA, v. I 1 e α, β. Tilsyare beställes, som Sädhen haffwa i Förwarning, och lata Omkastan i rettan tidh, På thz hon icke förderffwas. L. Paulinus Gothus MonPac. 745 (1628). Att iag intet fick så vädra och omkasta säden som hon i då varande heta och trängsel nödigt fordrade. VDAkt. 1699, nr 683. Omkastad säd, rog, hafre. Murberg FörslSAOB (1791).
OMKASTBAR, adj. (mera tillf.) tekn. till 4: som kan omkastas; vars rörelse l. riktning kan omkastas. Omkastbara Dieselmotorer. VFl. 1909, s. 85. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 530. —
OMKASTLIG, adj. (†) särsk. till 7: som (ofta) ändrar sig; ombytlig; växlande, skiftande. Kriget fördes med omkastlig lycka. Murberg FörslSAOB (1791). Det så omkastliga, merändels hårda, vårvädret. MoB 2: 240 (1808).
Spalt O 794 band 19, 1950