Publicerad 1950   Lämna synpunkter
ONA ω3na2, äv. ORNA ω3rna2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(ona 1920 osv. orna 1857—1908)
Etymologi
[sv. dial. (Uppl.) ona, vak, hål i is för visst slags fiske, ränna i is; motsv. mlt. wone, upphugget hål i is, lt. o. mht. wune (t. wuhne), hål i is, vak; sannol. besläktat med fpers. ŭnā-, hål (i jorden) m. m.; jfr MeijerbArk. 1: 119 f. (1937)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hål som man huggit i is för fiske; båtränna i is; vak. Cederström Fiskodl. 96 (1857). Där .. (isen) bär, lura onor eller brunnar. Lindström Glimt. 62 (1924). Onan var packad av snö och sörja, båten körde fast. Barthel Ramsöpojk. 77 (1928).

 

Spalt O 949 band 19, 1950

Webbansvarig