Publicerad 1950   Lämna synpunkter
ONAGER ωna4ger l. o- l. å-, äv. 032, m. l. r.; best. -n; pl. -grer (Holmberg Artill. 3: 173 (1883), 4Brehm 2: 259 (1921)).
Etymologi
[jfr t. o. eng. onager, fr. onagre; av lat. onager; av gr. ὄναγρος, vildåsna, ett slags kastmaskin, av ὄνος, åsna, o. ἄγριος, (som lever) vild]
1) zool. den i sydvästra Asien förekommande vildåsnan Equus onager Pall. Palmblad HbGeogr. 1: 38 (1826). Det är onagern, som på flera ställen omnämnes i bibeln. 4Brehm 2: 258 (1921; med syftning på ”vildåsnan”, t. ex. Jer. 2: 24). Ymer 1935, s. 338. jfr Nilsson Fauna 1: 475 (1820, 1847), ävensom 1Brehm 1: 447 (1874).
2) (enst., †) zool. korsning mellan åsnehingst o. häststo, mula. Linné FörelDjurr. 59 (1748).
3) [jfr motsv. anv. i lat. o. gr.] (om förh. under den klassiska forntiden) ett slags kastmaskin som slungade stenar; jfr BALLIST, KATAPULT, SKORPION. Holmberg Artill. 3: 173 (1883).

 

Spalt O 949 band 19, 1950

Webbansvarig