| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OORDENTLIG ω3~ordän2tlig (oorde´ntlig Weste), adj. -are. adv. -A (†, FörsprGT a 3 b (Bib. 1541), Juslenius 334 (1745)), -EN (†, G1R 25: 194 (1555), Weste (1807)), -T (Juslenius 343 (1745) osv.).
1) som befinner sig l. sker i dålig ordning l. i oordning; oordnad; slarvig; stundom dels: ”rörig”, dels: icke organiserad på ett tillfredsställande sätt; ss. adv.: utan ordning, i oordning; numera nästan bl. med anslutning till 6 a. Huru kommer tå thz til, at Mose så oordentligha setter Laghen, och blandar j hoop hwart om annat? FörsprGT a 3 b (Bib. 1541). Vårt närvarande oordentlige Borgerlige- och Landtväsende. Nordencrantz Arc. 133 (1730). En fattig håller alt i ordning och snygt, men hos den rike är alt oordentligit. Linné Stenr. 16 (c. 1747). En plundring blef .. företagen, icke lik den oordentliga, som Volskerne, på röfvarevis .. hade föröfvat. Kolmodin Liv. 2: 352 (1832). Östergren (1934). — särsk. (†) om folkhop: oordnad, som utgör en oordnad flock o. d. (Sören Norbys medhjälpare) samlade .. i hast 12000. bönder .. men Ranzow mötte honom oförväntad .. och nederhögg större delen af hans oordentelige almoge. Dalin Hist. III. 1: 126 (1761). En oräknelig och oordentlig folkskara. Kolmodin TacAnn. 1: 114 (1833).
2) (†) som är i dåligt l. olämpligt skick (i sht i materiellt avseende), dålig, olämplig; ss. adv.: dåligt, illa. Oordenttlich bygningh (inom staden skall nedrivas). PrivSvStäd. 3: 7 (1561). Befans rotit golf, altare och predikostolen oordenteligen satte. Murenius AV 18 (1637). Befans golfuet wara ojempt, oordentelige benckiar. Därs. 21. Olärt folks, särdeles fruntimmers oordenteliga stafning. Hof Anm. 73 (1760).
3) (†) i fråga om formen av ett föremål l. förloppet av ett skeende o. d.: oregelbunden, osymmetrisk. BokvGP 9 (1720). Emedlertid är (vid rabies) pulsen tät, liten, oordentelig och ibland uphörande. Hiorter Alm. 7 (1738). En oordentlig oval. Franzén Minnest. 3: 673 (1844). Schulthess (1885).
4) (†) som avviker från vad som (i föreliggande fall) är normalt l. vanligt, irreguljär, extraordinär, onormal, ovanlig; stundom svårt att skilja från 5. L. Paulinus Gothus ThesCat. 311 (1631). Älskare af Tulipaner, hvilka til at bevisa sin stora konst på them, skaffa them allehanda sälsamma och oordenteliga färger. Broocman Hush. 4: 18 (1736). (Då jag lockats vilse av ett spöke) til drog sig .. något, som var helt oordenteligit; ty thet war mig intet möjeligit at gifva något rop eller röst ifrå mig (osv.). Humbla Landcr. 76 (1740). De oordenteliga utgifterne til Cronan äro stigande och fallande efter behofvet. VetAH 1747, s. 136. På ön Cypern finnes en orm .. den är kårt, sällan öfver en fot lång; men af en oordentelig tjocklek. Hasselquist Resa 596 (1750). VeckoskrLäk. 1: 51 (1781). Den allmänna beskattning, allmogen underkastades, var .. oordentlig och tryckande. LBÄ 27—28: 116 (1799); jfr 5. — särsk. språkv. om ord, med avs. på dess böjning: oregelbunden; jfr 3. Oordenteliga Verba. Botin SvSpr. 130 (1777). Oordentligt böjas Ingen och Liten. Almqvist SvSpr. 31 (1832).
5) (†) som icke är i enlighet med föreskriven lag o. ordning l. gällande moralbud; övergående i bet.: olaglig, otillåtlig, olovlig, otillbörlig; som är ett oskick; förkastlig, oriktig; oanständig, osedlig, lösaktig; jfr 4, 6 b. När man seer alth om kringh, warder klippingen icke opburinn för hallfftt sith wærdh, ther han ähr satther före, huilkith oårdenthlige kiöpslagen W: N: H: haffuer strenglige förbuditth. G1R 1: 128 (1523). Aldenstund the vsle Menniskiorna igenom oordentlige Medel, som Gudh icke befalat hafwer, sökte thet ewiga Lijfwet, moste the therutöfwer förlora thet timmeliga. Schroderus Os. 2: 793 (1635). Den, som .. lefvat oordenteligen i allahanda köttsliga lustar. Nohrborg 706 (c. 1765). (Allodialförläningarna) hade til största delen tilkommit under Drottning Christinas Regering, och voro mäst oordenteliga. Schönberg Bref 3: 199 (1778). Äktenskapet såsom lagligt skildes från oordentliga förbindelser. Geijer SvFolkH 1: 113 (1832). Auerbach (1913).
6) om person l. ngns handlande l. uppträdande o. d.
a) som icke håller god ordning l. icke samvetsgrant iakttar regler o. bestämmelser l. fastställda tider o. d., icke ordningsam l. ordentlig, slarvig o. d.; jfr 1. Räkenskapsböckerna voro oordentligt förda. (Räkenskaperna äro) oss mykit besvärlige ath öffverse och höre, effther the alle uordenteligen stelte ähre. G1R 26: 599 (1556). Hon bemödade sig om att få ett originellt, pittoreskt utseende, men uppnådde endast att se oordentlig ut. Selander Wilde DGray 64 (1905).
b) allmännare, i fråga om ngns levnadssätt: som icke iakttager resp. icke är i enlighet med vad som räknas ss. god ordning o. gott skick o. d., icke ordentlig; särsk. för att beteckna dels en allmän oregelbundenhet (o. vårdslöshet) i livsföringen (jfr 3, 4), dels en moralisk löslighet (jfr 5). (Önskligt vore, att de som leva nyktert o. ordentligt) vele råde och troligen förmane the andre, som så oskickeligen och oordenteligen hooss edher leffve pläge. G1R 25: 194 (1555). Oordentligt lefverne gör läkaren rik. Granlund Ordspr. (c. 1880). Den oordentliga delen af samhället sitter .. hela aftonen och en del af natten och tär sprit. Hedenstierna FruW 204 (1890). Indirekt ger förordningen en bild av, hur det tydligen vanligen gick till, när en oordentlig gesäll vandrade. Ambrosiani SvSkråämb. 14 (1920).
1) (numera bl. tillf.) till 1: brist på ordning, dålig ordning (l. organisation), oordning. Helsingius (1587). Schulthess (1885). särsk. (†) i pl., om olika fall av oordning l. dålig organisation o. d. Huru .. alla oordentligheter så i det Borgerliga- som Landtwäsendet ur wägen skaffas. Nordencrantz Arc. 133 (1730); jfr 6. Jag har intet ännu för posternas oordentligheter skull haft svar på mina första Bref jag skrifvit från Rom. CAEhrensvärd Brev 1: 23 (1780); jfr 7 a.
2) [utvidgad anv. av 1; jfr oordning 2] (†) förhållandet att ngt är i olag, rubbning o. d. Vissa oordentligheter i nervsystemet .., t. ex. konvulsioner. Samtiden 1874, s. 93.
3) [utvidgad anv. av 1; jfr oordning 3] (†) i pl.: oordning, oroligheter, störande uppträden, bråk, tumult. HSH 2: 164 (1743). (I segerruset har det i Sthm) utbrutit i några oordentligheter. Herr de Broen har piskat källarmästaren på Börsen (osv.). Rosenstein 3: 429 (1790). Fryxell Ber. 12: 200 (1843).
6) (†) till 5: egenskapen l. förhållandet att icke vara i enlighet med föreskriven lag o. ordning l. gällande moralbud o. d., olaglighet, otillåtlighet, otillbörlighet, oriktighet; oanständighet, osedlighet, lösaktighet; äv. i konkretare anv., om ngt olagligt l. otillåtet l. otillbörligt, oskick, oegentlighet(er), fel o. d. Widekindi KrijgH 743 (1671). De oordentligheter som Franske Tropparne .. skola hafva föröfvat .. emot Protestantiske Präster. PT 1758, nr 14, s. 2. En häfdad qvinna bär väl inom sig bevis til en förutgången oordentelighet. PH 13: 471 (1786). Väl fortfor uti rättegångssättet en lamhet och en oordentlighet, hvilken ej kunde hastigt afhjelpas. 2SAH 17: 228 (1836). Auerbach (1913).
7) till 6: egenskapen l. förhållandet att vara oordentlig.
a) till 6 a: oordning, slarv o. d.; äv. (i sht förr) konkretare, om slarvig handling o. d. Lindfors (1824). Först hade de kurirer, hvilka .. voro posterade emellan Delh och Indiens vestra kust, för att dagligen förse kongliga bordet med Mangofrukt, genom någon oförklarlig oordentlighet försummat denna pligt. Arnell Moore LR 1: 73 (1829). Att inte hålla reda på sina utgifter tyckte hon var höjden av oordentlighet. WahlstrUngdB 66: 61 (1923).
b) till 6 b, allmännare, om oordentlig l. slarvig livsföring, vilt o. oregerligt liv o. d. Nordforss (1805). Efter det erfarna afslaget förföll han i oordentlighet, försummade sina affairer m. m. Hwasser VSkr. 1: 61 (1852).
8) [jfr 6, 7 b] (†) konkretare, i pl., om fest(ande), ”galej”, utsvävningar o. d. SvMerc. 1: 99 (1755). (Helgdagarna) förnötas (av lapparna) med kortspel och andra oordentligheter. VetAH 1804, s. 6. Skulle det nu inte varit bättre att dricka toddy här hemma och somna i eget rum, än att gå ut på oordentligheter. Hertzberg Päivärinta 3: 261 (1886). Sundén (1887).
Spalt O 1012 band 19, 1950