Publicerad 1950   Lämna synpunkter
OPALESCENS ωpal1eʃän4s, äv. å- l. o-, l. ω1p-, äv. op1-, äv. -sän4s, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. opaleszens, eng. o. ä. fr. opalescence; bildat till OPAL, sbst., efter mönster av andra till bet. närstående ord på -scens (t. ex. FLUORESCENS, FOSFORESCENS)]
(i fackspr.) egenskapen l. förhållandet att opalisera, opalisering; äv. konkretare, om det opaliserande färgspelet. Först efter längre förvaring uppkommer i lösningen (av kolhydrat i vatten) en lätt opalescens. UpsLäkF 1869—70, s. 46. SvUppslB (1934).
Ssg: OPALESCENS-GLAS. (i fackspr.) = opalescent-glas. SvSlöjdFT 1907, s. 70. —

 

Spalt O 1020 band 19, 1950

Webbansvarig