| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OPERATIV ω1perati4v l. ωp1-, äv. op1-, äv. 01—, adj.
1) (†) som gör (åsyftad) effekt l. nytta, värksam; jfr OPERERA 1. De andra gångerne yttrade detta (läke-)medel ej någon operativ verkan. TLäk. 1832, s. 10. Tholander Ordl. (c. 1875).
2) (†) om person: som sysslar med kemiska experiment o. d.; jfr OPERERA 3, OPERATION 3. Utan att äga handlag att utdraga och böja glasrör, kan man ej vara operativ kemist. Berzelius ÅrsbVetA 1838, s. 247.
3) mil. som utgöres av l. har avseende på l. är föremål för l. utför l. på annat sätt har samband med en krigsoperation l. krigsoperationer; särsk. om organisatorisk enhet: organiserad för att självständigt utföra krigsoperationer; jfr OPERERA 3 c, OPERATION 4 f. KrigVAT 1850, s. 639. Operativa enheter. Tingsten AnvTakt. 1 (1887). Den operativa ledningen av Tysklands arméer. Hedin KrRyssl. 23 (1915). Flygstridskrafternas operativa verksamhet. SFS 1938, s. 608.
4) med. som utgöres av l. sker gm l. har avseende på l. sysslar med l. på annat sätt har samband med kirurgisk(a) operation(er); jfr OPERATION 5. Operativ färdighet. Frey 1843, s. 497. Behandlingen av munkräftan är antingen operativ .. eller också användes röntgen och radiumbestrålning. Hylin Munn. 2: 246 (1933). Operativa ingrepp. SFS 1937, s. 413.
Spalt O 1034 band 19, 1950