Publicerad 1950   Lämna synpunkter
OPERATOR ω1pera3tor2 l. ωp1-, äv. op1-, m. resp. (i bet. 3) r. l. m.; best. -n ((†) -en Horn Jordg. 2: 184 (1723)); pl. operatorer -atω4–rer.
Etymologi
[jfr eng. operator; av sen- o. nylat. operator, till lat. operari (se OPERERA); jfr OPERATÖR]
1) (†) person som utför kemiska laborationer o. d., laborant, laborator; jfr OPERATION 3. VetAH 1820, s. 252. Nyblæus Pharm. 248 (1846).
2) (†) operatör (se d. o. 2); kirurg. CollMedP 6/7 1671. VetAH 1745, s. 44.
3) mat. operationssymbol, operationstecken. BonnierKL 8: 1333 (1936).
Ssg: (3) OPERATOR-KALKYL. mat. operationskalkyl. BonnierKL (1926). —

 

Spalt O 1034 band 19, 1950

Webbansvarig