Publicerad 1950   Lämna synpunkter
OPIAT ω1pia4t l. ωp1-, n. ((†) r. l. m. l. f. Spegel ÖPar. 21 (1705)); best. -et; pl. = (Sundén (1887) osv.), äv. -er (HdlCollMed. 1691, s. 765, Randel Fynd 16 (1927)).
Etymologi
[jfr t. opiat, eng. opiate, fr. opiat, ävensom mlat. opiata, pl.; avledn. av OPIUM]
farm. o. med. läkemedel (särsk. sömnmedel) som innehåller opium, opiumpreparat. HdlCollMed. 1691, s. 765. VetAH 1789, s. 155. 3SAH LIV. 2: 294 (1943). — särsk. (i sht i vitter stil) bildl. o. i jämförelse. JournSvL 1800, s. 363. (Att kunna bedja) är ett opiat mot alla plågor. Fahlcrantz 2: 88 (1826, 1864). Lamm StrindbgDram. 1: 155 (1924).
Ssgr: OPIAT-MEDEL. farm. o. med. opiat. VetAH 1814, s. 248. —
-VALLMO. (numera knappast br.) bot. vallmoväxten Papaver somniferum Lin., opiumvallmo. Liljeblad Fl. 284 (1816). Björkman (1889).

 

Spalt O 1041 band 19, 1950

Webbansvarig