Publicerad 1950 Lämna synpunkter ORANG, m. l. r.; best. -en. Anm. Ordet förekommer i best. anv. utan slutartikel hos Florman Anat. 1: 275 (1823). Ordformer (orang 1832—1895. ourang 1823) Etymologi [jfr eng. o. fr. orang; förkortning av ORANGUTANG] (†) orangutang. Florman Anat. 1: 275 (1823). Ymer 1895, s. 27. Ssg (†): ORANG-APA, f. l. r. orangutang. 1Brehm 1: 10 (1874). Spalt O 1072 band 19, 1950 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se