Publicerad 1950   Lämna synpunkter
ORANGERI ωraŋ1ʃeri4 l. or-, l. -an1ʃ-, n.; best. -et, äv. -t ((†) i best. anv. utan slutartikel HusgKamRSthm 1733—34, s. 444, Bellman (BellmS) 6: 118 (1790)); pl. -er (Dalin Arg. 2: 150 (1734, 1754) osv.) ((†) = (Linné Bref I. 1: 72 (i handl. fr. 1758: Orangerien, best.)); -rien (med -ie- ss. tecken för i-ljud) Fries 1Linné 78 (i handl. fr. 1729), Carlberg SthmArchitCont. B 2 a (1740)).
Ordformer
(förr äv. skrivet -erie)
Etymologi
[jfr t. orangerie, eng. orangery; av fr. orangerie, avledn. av oranger, orangeträd, till orange (se ORANGE)]
1) (i sht i fackspr.) växthus; särsk. (i sht förr) om växthus med stora fönsterytor mot söder (o. med ogenomskinligt tak), särsk. avsett för övervintring av apelsinträd o. andra sydländska växter; ofta motsatt: drivhus. Spegel ÖPar. 15 (1705); möjl. till 2. At man i hwart Orangeri / Har fiärran-komne wäxters slag / och Sommarlust om winterdag. Brenner Dikt. 1: 227 (1709, 1713). SvTrädgK 1: 70 (1930). jfr VINDRUVS-ORANGERI.
2) (†) om samling av sydländska växter. Spegel ÅPar. 23 (1711). Huru man utan någon särdeles bekostnad kan upodla et ungt Orangerie. Lundberg Träg. 135 (1754). särsk. i uttr. orangeri av ngt; äv. bildl. (Hos ålderman Lundberg finns till salu) Orangerie af Citron. PT 1758, nr 22, Bil. s. 2. Hos Stagnelius fanns ett helt orangeri av dödstankar. Estlander 1: 258 (1902).
Ssgr (till 1; i sht i fackspr.): ORANGERI-BLOMSTER. MoB 2: 196 (1800). särsk. bildl.: ”drivhusblomster”. All efterapning i konst frambringar endast orangeriblomster. PoetK 1816, s. VII. —
-BYGGNAD. Rosenstein 3: 426 (1790). —
-DRÄNG. (†) (trädgårds)arbetare i orangeri (bl. a. med uppgift att sköta eldningen i orangeriet). Fries 2Linné 2: 104 (cit. fr. 1744). Linné Bref I. 1: 143 (1749). —
-GESÄLL. (förr) viss underträdgårdsmästare vid Uppsala botaniska trädgård; jfr drivhus-gesäll. UAcadCatal. 1836, h.-t. s. 8. ArkBot. IV. 5: 3 (cit. fr. c. 1850). —
(jfr 1) -HUS. Lundberg Träg. 166 (1754). —
-JORD. sådan jord (se d. o. 7 b) vari växterna planteras i ett orangeri. Lundberg Träg. 151 (1754). —
-LUND. (†) jfr apelsin-lund, orange-lund. Linné DelNat. 18 (1773). —
-TRÄ. (†) = -träd. Lundberg Träg. 135 (1754). IT 1791, nr 33, s. 3. —
-TRÄD. träd som odlas l. under den kallare årstiden förvaras i orangeri. Palmstedt Res. 119 (c. 1780). Atterbom Siare 2: 334 (1843). —
(jfr 1) -TRÄDGÅRD~02 l. ~20. (förr) Till slottet hörde (på 1600-t.) äfven en vingård .., en s. k. orangeriträdgård och en köksträdgård. Böttiger Drottnh. 110 (1889). SvTrädgK 1: 83 (1930). —
-VÄXT, r. l. m. jfr -träd. PT 1758, nr 12, s. 4.

 

Spalt O 1075 band 19, 1950

Webbansvarig