| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
ORBITA or4bita l. 302 (o`rbita Weste, å`rrbita Dalin), r. l. f.; best. -an, i best. anv. äv. utan slutartikel (Hygiea 1899, 1: 507 (i bet. 2)); pl. -or (Dalin (1853)) l. -er (Melanderhjelm PVetA 1790, s. 26, Meurman (1847)). Anm. Den lat. pl. orbitæ förekommer i Retzius EthnolSkr. 8 (1842).
1) (†) astr. en himlakropps bana. Cometens orbita eller väg, som han håller omkring Solen. VetAH 1745, s. 75. Cronstrand ÅrsbVetA 1823, s. 233. NF (1888).
2) anat. o. zool. den av ben begränsade hålighet i skallen vari ögat är placerat, ögonhåla. Andersson (1845). Inflammationer i tårsäcken, ögonbulben eller orbitan. Löwegren Oftalm. 6 (1923). FoFl. 1931, s. 53.
Spalt O 1080 band 19, 1950