| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
ORDFÖRANDE ω3rd~fö2rande l. ~fœ2r-, p. adj. o. sbst.2 (sbst.1 se sp. 1110); ss. sbst. m.||ig., best. -en, pl. = (Ugglas SamlKBr. 2: 138 (1772) osv.) ((†) -er Porthan BrSamt. 1: 47 (1782), Landsm. II. 1: 47 (1874). — Anm. I mindre vårdat spr. förekommer stundom (den gm inflytande från neutrala vbalsbst. på -ande o. från pl. best. ordförandena bildade) pluralformen ordföranden, t. ex. SD(A) 1916, nr 141, s. 4, GbgP 1948, nr 320, s. 2. Jfr ANF 60: 224 (1945)).
I. p. adj.: som för ordet (se ORD, sbst.2 2 d); särsk.: som leder förhandlingarna i en överläggande l. beslutande församling o. d. (jfr ORD, sbst.2 2 e); numera nästan bl. i uttr. ordförande mästare, om ordförande (i bet. II 2) i frimurarloge l. ordenssällskap o. d. (jfr MÄSTARE 1 b (β)); förr äv. om befattning: som innebär ordförandeskap; i obest. form ss. predikatsfyllnad utan bestämd avgränsning från II. CollMedP 18/3 1701. Å thetta (inträdes-)Tal svare i Academiens namn then Ordförande. 1SAH 1: 26 (1786, 1801). Hos ordförande personer, / Man fordrar Snille, fordrar Smak. Leopold 2: 437 (1786, 1815). Denna .. ordförande befattning (vid de forngrekiska domstolarna) tillhörde .. (bl. a.) Archonterne. Svedelius StatsrAnsv. 30 (1856). I spetsen för hvarje (frimurar-) loge står ordförande mästaren. FoU 19: 204 (1906).
II. sbst.; stundom svårt att skilja från I.
1) person som för ordet (å ngns l. ngras vägnar); talesman; äv. oeg. l. bildl., om tidning o. d.; numera bl. (föga br.) med mer l. mindre tydlig anslutning till 2. Sahlstedt (1773). Ordföranden för Deputation. RO 1810, § 57. SvLitTidn. 1821, sp. 727 (om tidning). De som voro mensklighetens ypperste, sanningens ordförande på jorden. Tegnér (WB) 6: 122 (1827). Cavallin (1876).
2) person som leder förhandlingarna i en överläggande l. beslutande församling o. d.; äv. utan särskild tanke på uppgiften att leda förhandlingarna vid sammanträden o. d., övergående i bet.: styresman l. ledare l. högste förtroendeman o. d.; jfr PRESIDENT. Vara l. sitta som ordförande vid ett möte l. sammanträde. Ordförande för l. i en förening. Herr ordförande! (särsk. använt för att begära ordet vid sammanträde o. d.). Vice, i sht förr äv. andre ordförande. Studentkårens ordförande. 2RARP 15: 645 (1747). Ordförande i Boktryckeri Societeten. CivInstr. 441 (1801). Ordföranden (skall) vid hvarje omröstning, förr än sedlarne upräknas, en bland dem uttaga och genast förseglad aflägga. RO 1810, § 53. Andre Ordförande. GrundstSthmHögsk. 4 (1877). Stadsfullmäktiges ordförande. Hellström Malmros 10 (1931). jfr KOMMITTÉ-, KOMMUN-, KOMMUNAL-, KOMMUNALNÄMNDS-, KÅR-, MUNICIPAL-, UTSKOTTS-ORDFÖRANDE m. fl.
-KLUBBA, r. l. f. mindre klubba som ordförande använder för att med slag i bordet stadfästa fattade beslut l. påkalla uppmärksamheten l. kalla ngn till ordningen o. d.; äv. metonymiskt för: ordförandeskap, presidium; äv. bildl. Föra l. sköta ordförandeklubban, särsk.: vara ordförande, leda förhandling l. sammanträde o. d. Fryxell Ber. 6: 341 (1833; bildl.). (G. Lagerbjelke) öfvertog ordförandeklubban i bevillningsutskottet. Wieselgren Bild. 23 (1886, 1889). Rydberg Vap. 192 (1891: skötte). En ordförandeklubba av .. ek. SvD(A) 1926, nr 9, s. 7. —
(I) -MÄSTARE. ordförande mästare (i frimurarloge l. ordenssällskap o. d.). SDS 1899, nr 583, s. 2. —
-PLATS. plats från vilken ordförande leder förhandlingarna i en församling o. d.; ofta abstraktare: ordförandebefattning. 3SAH LVII. 3: 143 (i handl. fr. 1833; om befattning). —
-STOL. stol vari ordföranden sitter, då han leder förhandlingarna i en församling o. d.; äv. i sådana mer l. mindre bildl. uttr. som placeras i l. intaga ordförandestolen, väljas till l. bli l. vara ordförande. HH 5: 465 (1789). En högkarmad, skinnklädd ordförandestol. Lagerlöf Troll 2: 41 (1921). BohemAkademist. 91 (1931: placerades i). —
-TID. (ngns) tid ss. ordförande. —
-VAL, n. val av ordförande.
Spalt O 1161 band 19, 1950