Publicerad 1950   Lämna synpunkter
ORDINAT, sbst.1, l. ORDINATIE, sbst., anträffat bl. i pl. ordinatier.
Ordformer
(ordenat c. 1705. ordinatier, pl. 1902 (cit. fr. ä. handl.))
Etymologi
[efter polska ordynacja, ordynat, av lat. ordinatio (se ORDINATION) resp. ordinatum, p. pf. n. av ordinare (se ORDINERA)]
(†) i fråga om polska förh.: fideikommiss; jfr ORDINATION 1. KKD 12: 292 (c. 1705). Hjärne K12 120 (1902).

 

Spalt O 1168 band 19, 1950

Webbansvarig