Publicerad 1950   Lämna synpunkter
ORFISM orfis4m, äv. ORFICISM or1fisis4m, r.; best. -en.
Ordformer
(ngn gg -ph-. orficism 1911—1950. orfism 1912 osv.)
Etymologi
[efter t. orphismus, fr. orphisme, eng. orphism resp. eng. orphicism; till lat. orphicus (se ORFISK)]
rel.-hist. i det antika Grekland: mysteriebetonad religiös åskådning l. lära som enl. traditionen härrörde från den trakiske sagohjälten Orfeus; äv. om den religiösa rörelse l. sekt som omfattade denna lära. Nilsson PrimRel. 202 (1911). RelBib. 1943, s. 31.

 

Spalt O 1231 band 19, 1950

Webbansvarig