Publicerad 1950   Lämna synpunkter
ORGANISATÖR or1ganis1atö4r l. 4r, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[av fr. organisateur, avledn. av organiser (se ORGANISERA)]
person som organiserar l. som har organisationsförmåga. Liljecrona RiksdKul. 380 (1840). Högskolans organisatör och entusiastiske gynnare Albert Lindhagen. Sthm 1: 359 (1897). Stadens polismästare .. (var) en utmärkt organisatör. Hellström Malmros 285 (1931). Den livländske köpmannen (Rademacher), som blev det svenska finsmidets organisatör. Dædalus 1942, s. 47.

 

Spalt O 1237 band 19, 1950

Webbansvarig