Publicerad 1950   Lämna synpunkter
ORGELNIST or1jelnis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[ombildning av orgenist med anslutning till ORGEL l. kontaminationsform av orgenist o. orgelist]
(om ä. förh., numera föga br.) organist. Wallquist EcclSaml. 5—8: 42 (1791). Jag är lärd till orgelnist, / och mitt namn är Apelqvist. Karlfeldt Vildm. 63 (1895). SFS 1924, s. 623.
Ssgr (om ä. förh., numera föga br.): ORGELNIST-BEFATTNING. organistbefattning. SvT 1852, nr 15, s. 1. BrefLindblad 187 (1874). —
-LÖN. PT 1907, nr 266, s. 4. —
-SYSSLA, r. l. f. Linné Bref I. 1: 286 (1760). —
-TJÄNST. AB 1865, nr 222, s. 1. PT 1905, nr 211, s. 1.

 

Spalt O 1249 band 19, 1950

Webbansvarig